Att hyra sommarhus, bil eller livmoder
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Surrogatmoderskap är tillåtet i Storbritannien, Grekland och Ryssland med förbjudet ibland annat Österrike, Bulgarien, Frankrike, Tyskland, Italien, Ungern, Norge, Spanien och Sverige. Sistnämnda vill dock den folkpartistiska riksdagsledamoten Brigitta Ohlsson ändra på enligt den motion som hon har skrivit tillsammans med sin partikollega Barbro Westerholm. Enligt motionärerna bör regeringen utreda huruvida Sverige kan bli ett av de länder i vilket surrogatmoderskap skall vara tillåtet.
En eventuell legalisering av surrogatmoderskap eller inte aktualiserar, förutom många etiska frågor, även frågan om "rätten" till biologiska barn. De som förespråkar en legalisering lyfter gärna fram infertila pars och homosexuella mäns möjligheter till egna biologiska barn, för vilka just surrogatmoderskap är ett betydelsefullt alternativ.
Att den enskilda människans längtan efter ett "eget" barn kan vara stark är omvittnat, men det innebär inte att den skall användas som ett argument för en legalisering av någonting som väcker så många etiska frågor som surrogatmoderskap. Om möjligheterna att få egna biologiska barn är fördelen med surrogatmoderskap, vilka är då nackdelarna?
Genom modern teknik har mänskligheten fått möjligheter att utföra sådant som annars inte skulle vara möjligt på naturlig väg. Men vart går gränsen? Om surrogatmoderskap tillåts, skall det då vara tillåtet även i kombination med spermie- och äggdonation? Sistnämnda ett måste om homosexuella män skall ha tillgång till tekniken. Helt plötsligt kan det då krävas fem och inte två personer för att skapa ett barn. Och hur säkerställer man samtliga inblandades rättigheter? Vad händer om surrogatmamman ändrar sig och vill behålla barnet?
Utöver ovanstående tillkommer frågan om ersättning till surrogatmamman. Hur skall en sådan regleras, eller skall det förväntas att dessa kvinnor ställer upp "gratis"? I Indien har en "avelsindustri" växt fram där unga, fattiga kvinnor för ca 30 000 dollar hyr ut sin livmoder till välbärgade par som har råd att betala för att kunna få ett eget biologiskt barn.
I England, ett av de länder där surrogatmoderskap är tillåtet, finns det kvinnor som har varit surrogatmödrar flera gånger. Dessa kvinnor föder barn på beställning i utbyte mot viss ersättning. Är detta verkligen en önskvärd utveckling? Att för den som har pengar skall det vara möjligt att hyra en livmoder så som man hyr ett sommarhus eller en bil?
I debatten om surrogatmoderskap tycks lätt rätten till ett biologiskt barn allrådande. Frågan är dock om det egentligen finns en sådan rätt. Är det verkligen etiskt och moraliskt försvarbart, med de problem som finns, att tillåta surrogatmoderskap när det finns så många barn i världen som redan lever och är här men som saknar ett hem? Istället för att experimentera och skapa artificiella konstellationer borde inte samhället istället underlätta adoption?
Birgitta Ohlsson tror att surrogatmoderskap kommer att bli lagligt även i Sverige då surrogatbarn redan finns i vårt samhälle. Jag är inte säker på att jag ställer mig på hennes sida i denna sak. Att tillåta surrogatmoderskap, med de hinder som finns etiskt och moraliskt när adoption är möjligt, känns lite som att komplicera tillvaron ytterligare. Som att gå över ån för att hämta vatten, utan att jämställa barn med vatten för den sakens skull.
Att surrogatbarn redan finns i samhället, då människor åker utomlands för att ordna det, är inte ett argument för varför Sverige också skall tillåta det. Nederländerna har legaliserat narkotikan, det innebär inte att Sverige också skall göra det. Rätten till ett biologiskt barn är inte icke ifrågasättbar, ovillkorlig eller berättigad till vilket pris som helst. Och det är skillnad på att hyra ett sommarhus och en livmoder. Att tro någonting annat är naivt.