Att känna mening med arbetet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På ett flygplan träffade jag en medelålders tysk från Hamburg. Han var på väg till Sydafrika för att i en vecka köra runt i den väldiga Krugerparken och leta efter noshörningar och elefanter, lejon och leoparder. Bara för att se dem och fotografera dem.
Men just nu sitter han åter på sitt företag och räknar på anbud. Hans firma utför entreprenadarbeten för kommunen. "Jag arbetar bara för att kunna resa", sa han.
Själsdödande arbete
"Ser du inget värde i sig i det arbete du gör?" frågade jag. Han tänkte verkligen efter noga innan han svarade "Nej". På något sätt skrämmer det mig. Har arbete i vår tid blivit så själsdödande att människor bara lever för ledigheten. Eller har våra anspråk på livet blivit så höga, att vanligt arbete inte är tillfredsställande nog. Trist i båda fallen. Framför mig ligger en insändare från en politiker i Sollefteå. Han skriver om folk i utvecklingsländer, där man förr samarbetade och gjorde jobbet ihop. "Idag väntar man på att en hjälporganisation skall gräva brunnen. Tilliten till den egna förmågan är sänkt av yttre makter".
Måste ta eget ansvar
Egentligen skriver han om sin hembygd: "På samma sätt sänker projektbidrag och gåvor från EU och andra myndigheter tilliten till bygdens egen förmåga. Blotta närvaron av felriktad välvilja passiviserar".
Nu tror ni att detta är en sur moderat, som vill slippa betala skatt. Inte alls. Thorsten Laxvik är jordbrukare och v-märkt kommunrevisor.
Nog är det märkligt att just en sådan skriver: "Politiker måste våga säga till folk vad som är deras ansvar." Som om vi i det allmänna välståndets och välfärdens tid har tappat bort något väsentligt. Det arbete som man känner eget ansvar för, det får värde. Att kunna känna att just det som jag gör, det är viktigt för att helheten skall fungera. Det är mänsklig lycka, av enklaste slag. Det är ett misstag att tro att politik går ut på att lägga allt till rätta för medborgarna. Sverige har under lång tid byggt ett samhälle med välutbildade människor, förnämlig infrastruktur och en grundläggande solidaritet. De exportberoende storföretagens tid är nästan slut.
Nya miljösmarta unga
Nu kan vi utveckla ett samhälle för småföretagande inriktat på den egna marknaden. Gotlands framtid finns hos unga människor som är beredda att själva ta ansvar och bygga upp något. Jag citerar Laxvik igen: "Här finns fantastiska förutsättningar för miljösmart produktion av nyttig mat. Det behövs mängder med nya människor." Han talar om Norrlands inland. Jag tänker på Gotland.
Sisyfos kunde vara lycklig bara om han satte sig över sitt meningslösa arbete vid löpande bandet och levde för något högre värde. Nu, 2 000 år senare, har tekniken befriat oss från så mycket tungt grovarbete.
Men våra villkor är egentligen ganska lika hans. Vi måste själva skapa mening i det givna. I årstidernas, årens, årtiondenas ständigt återkommande puls kan man känna lycka.