Att leva dag för dag
Foto:
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
FrÄgan Àr dÄ varför jag inte ligger i fosterstÀllning och grÄter just nu. Om jag kÀnner mig sjÀlv borde jag göra det - för mitt liv Àr ett stort ovisst kaos. Jag har inte rÄd att vara sjÀlvstÀndig av den grad min sinnesro krÀver, och inte kan jag heller ensam hÄlla i alla trÄdar.
Jag har gÄtt frÄn att ha livet noga skildrat pÄ ett papper - ett upprepande schema med rutiner och all dess innebörd, till att leva för dagen. Jag Àr en nyklÀckt student.
Den tredje juni i Är firade jag mitt skolslut tillsammans med ett gÀng fantastiska och bekymmerslösa mÀnniskor. Fyra dagar senare klev jag ut i arbetslivet och började jobba i butik.
Sommaren flög förbi med en rasande fart och jobbet gav mig samma kontinuerliga, trygga vardag som skolan tidigare gett mig. Men i takt med att sommarens spirande blommor bedagades, upphörde Àven floden av turister. Precis som alla andra somrar pÄ vÄr ö. Och dÀr stod jag plötsligt, tillsammans med mÄnga av dem jag sjungit sÄ gladeligt med den tredje juni, utan jobb. Jag var arbetslös, mellan jobb, permitterad, arbetssökande, fristÀlld... KÀrt livskapitel har mÄnga namn.
Med pÄ köpet ingick Àven dess beska innehÄll dÄ jag sÄg vÀnner lÀmna ön för arbete pÄ fasta landet, fastÀn de önskat stanna kvar pÄ denna trygga hemvist ett tag till. Och kommunens politiker som skryter med den lÄga arbetslösheten pÄ ön...
DÄ jag slutade jobba i början av september fick jag livnÀra mig pÄ olika fotouppdrag samtidigt som jag sökte runt 30 jobb. Varje morgon vaknade jag med hoppet om att "idag kommer de höra av sig!". Jag blev som vÀntat knÀppt pÄ nÀsan de flesta dagarna. Jag befann mig i ett skede dÀr jag saknade kontroll över min vardag, och jag var definitivt inte oberoende.
Mina bekantas kontakter var de som gav mig hopp om att kanske, kanske skulle det hÀr jobbet bli mitt. I slutet av mÄnaden fick jag detta svart pÄ vitt, dÄ en nÀra vÀn till mig gjorde att jag fick in foten i en annan butik. FrÄn och med nu skulle det sÀljas godis sÄ det stod hÀrliga till!
Under fem veckor försedde jag mÀnniskor med konfekt, sedan var min sista dag i godisbranschen gÄngen. à terigen befinner jag mig "mellan jobb", dock denna gÄng med ett fastare grepp om mitt liv. Jag kÀnner att jag hade ÄterfÄtt en viss kontroll och jag har insett att man kan planera Àven det mest oförutsÀgbara livet.
FastÀn min arbetslösa vardag, som gör mig tvungen att leva dag för dag och inte idag för imorgon, kan jag faktiskt tillÄta mig sjÀlv att fatta tag i livets tyglar. Jag vet nu att det trots allt finns nÄgot gynnsamt med ovissheten, och kanske Àr det det som hindrat mig frÄn att lÀgga mig i fosterstÀllning. Kanske Àr det en dunkel karamell jag ska suga ett tag till pÄ, innan jag Äterigen beger mig in i studentlivets sÀkra trad.