"Det var helt surrealistiskt. Som att ensam stå omringad av tio personer som skriker hatiskt i munnen på varandra om hur feg man är som angriper någon som är mycket svagare!".
Bengt Ohlsson skriver slutreplik i DN ("De tolerantas dolda intolerans") angående den debatt som startades med hans text "Måste kulturen vara vänster?". Jag tyckte hans text var genial och att den beskrev så väl det klimat där "vänster" är detsamma som att vara godhjärtad och intellektuell och "höger" är detsamma som att ligga sked med hin håle.
Denna debatt står som en komisk motpol till den samtida debatten från vänster om att det var journalistkollektivet som genom sin borgerliga gemenskap tillsammans drev Juholt ur templet med buller och bång.
Med tanke på den massiva sågning av Bengt Ohlssons tankar på allsköns kultur- och ledarsidor i svenska tidningar, ges en annan bild av var journalisternas sympatier ligger.
Och sanningen ligger, som vanligt, nånstans där mittemellan.
"Jag var oförskämd nog att påpeka att det finns sammanhang där vänstern har makten, tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet, och att alla som har en avvikande åsikt fryses ut, tigs ihjäl eller rullas i tjära och fjädrar".
Känns det igen?
Jag är så innerligt trött på det hat mot oliktänkande som pyr och där man pratar om politiska motståndare som ohyra (alliansfrittsverige) eller som ett "otyg" som en högt uppsatt gotländsk socialdemokrat skrev på Facebook häromdagen.
Och så överklassafari... för att via bussturer titta på hur de äckligt rika lever sina äckliga liv i Saltsjöbaden...
Hatet ska odlas.
Det hat som exploderade gentemot allt som var "borgerligt" under Juholt-affärerna var osunt och skrämmande. Här fanns ingen hejd och alla förklaringar om konspirationer styrda från Per Schlingmanns hjärna fördes vidare som enda förklaringar till det som hände och hänt i Sverige. Alla förklaringar gillades utom två, den att svenska folket av egen vilja valt bort Socialdemokraterna i två val. Och att det var Juholt som inte var sin uppgift mogen.
Jag tror inte på de socialistiska lösningarna på samhällets utmaningar och medborgarnas bästa. Däremot tror jag på alla människors lika värde, åsiktsfrihet och mångfald även när det gäller partier att välja på i allmänna val. Jag vill inte ha ett socialistfritt Sverige.
Men att ständigt mätas med en måttstock som säger att vilken gammal sosse som helst, som aldrig tagit ställning för nånting i hela sitt liv, är en bättre människa än jag bara för att han är sosse? Knappast.