Debattens vågor går höga i Ojnareskogen. Känslorna svallar om kalkbrytningen.
Jobb kontra natur och miljö
Jobb kontra rödlistade arter.
Jobb kontra dricksvatten.
Näringsliv kontra miljöaktivister.
"Miljöaktivister", förresten. De borde väl snarast benämnas engagerade människor/medborgare med fokus på framtiden.
Nutid kontra framtid
För vad handlar kalkbrytningen och Ojnareskogen ytterst om? Jo, nutid kontra framtid.
Detta är knappast något nytt. Varje generation vill se om sitt hus och ta ansvar för sig själva och sin familj i nutid.
Lever man här och nu vill man ha jobb och en hygglig ekonomisk tillvaro. Svårt då att avstå detta för en oklar och svårdefinierad framtid. En rimlig inställning, kan man tycka.
Att en hotad växtart skall kunna hota 100-tals jobb kan ytligt sett verka helt orimligt. Det finns ju så många blommor ändå i skogarna och utefter vägarna. Men någonstans måste den biologiska mångfalden värnas. Det håller säkert de flesta med om, men inte just här. Det är som med vindkraften. Den hyllas, bara inte en vindsnurra utanför mitt hus.
Men lika rimligt är det att tänka på framtiden, inte minst när det handlar om det livsviktiga vattnet. Tänka på generationerna framöver. De har också rätt till flödande dricksvatten, en artrik natur att njuta av och säkrad energitillgång. Svårt alltså när det kortsiktiga sälls mot det långsiktiga. Ett evigt dilemma.
Geléklumpen samhället
Här träder samhället in på arenan med lagstiftning, myndigheter och domstolar för att söka lösningar och göra avvägningar. Resultatet blir ofta kompromisser som ingen är nöjd med, allra minst framtida generationer. Kanske inte heller myndigheter och domstolar när de efteråt reflekterar över besluten.
Exploateringsbeslut följs ofta av krav på restriktioner och tillsyn, där risken är stor att olyckan ändå är framme eller att svåra konsekvenser uppenbaras för sent.
Då kan sällan någon ställas till svars. Ingen har, eller tar, då ett reellt ansvar i praktiken. Då blir samhället som en geléklump, svår att få grepp om.
Så, det tydligaste ansvaret tar faktiskt de som protesterar. De som med egna uppoffringar engagerar sig för det de tror på - att säkerställa en god gemensam framtid. Som verkar för det hållbarra samhället. Det som så många talar om, men sällan får en förankring i säkra och stabila politiska beslut.
Att finna former för att säkerställa det hållbara samhället - där nutidens ekonomiska behov vägs mot människans framtida behov av naturresurser och en god miljö - är förvisso en utmaning. En utmaning som måste tacklas.
Det svårlösta dilemmat är att människan måste leva gott här och nu, men också ta ansvar för framtida generationer. Detta är vad Ojnareskogen ytterst handlar om.
Här är det många som måste tänka på sitt ansvar.