Biogasavtalet från våren 2010 ingicks med goda intentioner. Det gäller också den bakomliggande strategin eller ”Regional strategi och handlingsplan för införande av biogas på Gotland”, som den officiellt heter, från 2008.
Samtidigt var det antingen blåögt, förhastat eller en medveten chansning att inte avsätta mer resurser till genomförandet. Nu har verkligheten hunnit ifatt de goda intentionerna och alla har insett att det är både komplicerat och dyrt att vara föregångare.
När regionens tjänstemän får budskapen att
1 alltid överväga biogasdrivna fordon vid nyanskaffning och leasing
2 hålla budgeten
3 vid konflikt mellan verksamhet och budget prioritera budgeten, så blir det inga biogasfordon inhandlade så länge de inte är billigare och det lär dröja.
Nu är politikens roll är inte bara att fördela och hushålla med skattemedel. En minst lika viktig roll är att ha visioner, gå före och se utvecklingsmöjligheter för hela Gotland. Särskilt när man som här har ansvaret för den regionala utvecklingen, alltså även utanför den egna verksamheten.
Där hade biogassatsningen sin plats, för visst borde Gotland ha förutsättningar på det området. Det var kanske tur för Lars Thomsson att en ny majoritet trädde till när den gjorde. Nu kan han uttrycka sin besvikelse över det klena utfallet så att säga utifrån. Fast om han hade varit på bettet på våren 2010 kunde ju biogas ha funnits med som ett villkor redan när det nu förlängda avtalet med Samres AB om färdtjänstresorna gjordes upp.
Idag känner i alla fall Centern ansvaret att vara med och hitta en lösning och har till skillnad från Moderaterna och Folkpartiet ställt sig bakom ett uppdrag till ledningskontoret att se på möjligheterna att rädda biogasutvecklingen på Gotland.
Enligt biogasstrategin ska Region Gotland inte vara producent utan överlåta det till andra aktörer. Om aktören inte finns eller vacklar kanske man måste ompröva det ställningstagandet. Kostnaden kan komma att bli densamma oavsett vilket man väljer.
Att köpa biogasanläggningen är nog inte det klokaste. Men det kan vara det minst dåliga i det här läget. Det handlar om att ta politiskt ansvar för en uppkommen situation och – på lång sikt – om något mer än så. Vi på Gotland har också ett ansvar för klimatförändringarna. Inte minst i ljuset av de stora utsläppen från färjetrafiken passar det väl om är positiva till bättre miljöalternativ.