Nu har FN-organet UNAIDS under aids kongressen i USA instämt i RFSLs kritik mot den svenska lagstiftningen om informationsplikt för hiv-smittade. I Sverige är det alltså lag på att informera sin sexpartner, ifall man bär på hivviruset. Om en hivsmittad låter bli att göra det, kan den personen dömas för misshandel eller grov misshandel beroende på om det sker uppsåtligen eller inte. Att inte använda kondom räknas under definitionen uppsåtligen.
Det stora problemet som belyses från de olika organisationerna är att lagstiftningen gör att färre går och testar sig. Det riskerar nämligen att straffa sig. Anledningen är att det är ett brott att inte informera även om den smittade inte vet om att den bär på hivviruset men personen haft anledning att misstänka att den bär på det. Problemet är bara en av de stora anledningarna till att man testar sig borde vara att man just misstänker sig bära på viruset. Det betyder att om ett hivtest visar positivt, kan konsekvensen bli att man också blir brottsmisstänkt. Och däri ligger en mycket stor brist i den svenska lagstiftningen.
RFSL däremot vill i sitt principprogram ta bort hela informationsplikten och UNAIDS menar att lagstiftning kring hiv är kontraproduktivt och cementerar skuldbeläggande av hivsmittade. UNAIDS tycker att det bara är de som medvetet smittar sina partners som ska straffas. Vilket betyder att en person inte bara måste vilja smitta en person den ligger med, den måste också själv vara smittad innan, samt lyckas överföra smittan till sin partner. Något som sammantaget låter enormt osannolikt. Däremot att, fullt medveten om riskerna för smittoöverföring, ha oskyddat sex utan att tala om riskerna för sin partner, menar de inte ska ge några rättsliga konsekvenser. Något som är betydligt mer sannolikt och som kan ge samma resultat.
Att ha oskyddat sex är inte en rättighet och att medvetet utsätta en annan människa för risken att smittas av hivviruset bör fortsätta vara straffbart. Det är inte för de hivsmittade som denna lag existerar, utan för alla de människor som ska slippa bli smittade. En informationsplikt möjliggör för den eventuella sexpartnern att fattat ett informerat beslut och kunna svara på frågan om det är en risk man är villig att ta.
Sen går det inte att ignorera den forskning som säger att lagstiftningar, som den svenska, gör så att folk inte testar sig och på så sätt för smittan vidare. En utredning av lagstiftningen skulle definitivt vara på sin plats. Flera nordiska länder håller just nu på och ser över hur lagstiftningen i respektive land behandlar hivsmittade. I Sverige har något sådant initiativ ännu inte tagits. Men det gäller att inte bara ha den hivsmittades perspektiv utan också de som riskerar att smittas.