Att utgå från patientens behov
Att ta bort 100 anställda i sjukvården är att börja i fel ända. Men patientens behov måste styra, skriver Åke Svensson.
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
- Hur kan det komma sig att du flyttar ända hit? Vad är det som är så speciellt med Gotland?
Det var självklart inte alldeles enkelt att svara på då det fanns många skäl, men när jag fick tänka efter så svarade jag att det var ljuset. Som fotograf vet man att öar ofta är speciella och i synnerhet med kalkgrunden som på Gotland. Mitt svar förvånade då repliken blev:
- Vilket ljus.....?
Ljuset är speciellt och efterlängtat i den tid på året vi nu är inne i. Bara att hoppas att alla ser det och njuter.
Om jag ställde en fråga till den gotländska befolkningen om vad de anser är den viktigaste samhällsfunktionen, så skulle det nog också vara svårt att hitta ett alldeles självklart svar då det är fler än en.
Tryggheten med vården
Ofta beror det på i vilket skede av livet vi är inne i. Som barnfamilj är förskola och skola viktigt och som äldre blir boendet avgörande för hur livet skall kunna upplevas fullt ut. I valrörelsen är jobb och boende också självklara prioriteringar.
Fler exempel finns, men som sjukvårdspolitiker under många år har jag tydligt upplevt hur viktigt tryggheten med vården är. Detta gäller oavsett ålder för även om jag har varit frisk under alla år, så kommer den stunden då vården måste finnas där också för mig.
Därför berör vården inte bara de som direkt är en del av den, utan den berör alla gotlänningar och även alla de som är här som besökare. Det får inte bli fel eller den får inte vara sämre än i övriga landet. Men de som har ett direkt avgörande inflytande hur vården formas är patienterna speciellt och gotlänningarna generellt, men inget skulle fungera utan en hög kompetens hos medarbetarna på alla nivåer eller med en ledning som är lyhörd och politiker som har kunskap om vårdens villkor och behov.
Om vi har detta idag finns det olika uppfattningar om och oftast handlar det väl om att politikerna, de förtroendevalda, fattar felaktiga beslut och inte förstår. Det blir extra tydligt när det inte bara skall tas hänsyn till behov och utveckling utan också budgetramar.
Den komplexa vårdkedjan
Den senaste tidens debatt har tydliggjorts med att 100 medarbetare inte behövs, som någon uttryckt det. Jag ser i dagsläget inte vilka detta skulle handla om! Svårt att upptäcka någon som inte gör sin del av den komplexa vårdkedjan.
Det är att börja i galen ända, när det istället måste handla om frågan om vi kan utforma vården på ett annat sätt, som också är effektivt och av högre kvalitet.
En förutsättning för att lyckas med detta utomordentligt svåra uppdrag är att få ihop alla delarna - budget, politiska beslut, ledning och styrning, motiverade och kompetenta medarbetare och där delaktighet är en viktig ingrediens. Med en bättre och tydligare vårdkedja nås effektivitet och då kanske inte det behövs lika många medarbetare.
Jag tror att det är viktigt och grundläggande att utgå från patientens behov och hans eller hennes väg genom vården. Hur underlättar vi detta? Säkert får du svar beroende på vem du frågar, men min övertygelse är att det krävs samarbete inte bara på avdelningen, inom specialiteten eller kliniken, utan ett samarbete på tvärs!
Det här tror jag att vi måste utveckla ännu mer och bättre, men det kräver allas medverkan och kanske också mera pengar. Vad vi sedan sätter för namn på detta är inte det viktigaste, utan det viktigaste är att det sker!
Om jag får frågan idag om varför jag bor på Gotland, så rinner det upp flera alternativa svar, men självklart är att kunna känna trygghet med vården som erbjuds något av allt viktigt. Där är jag nog inte ensam.