Det är tre veckor till Socialdemokraternas extrakongress. Valberedningen börjar få bråttom. Namnen det pratas mest om är Mikael Damberg, Thomas Östros och Sven-Erik Österberg.
De två senare tillhör gänget kring Mona Sahlin (och tillhörde gänget kring Göran Persson också, för den delen). Damberg är en så kallad högersosse, som får vänsterdistrikt som Skåne och Dalarna att resa ragg.
Så nu kohandlas det. Om mitten och högern ska få igenom något av ovanstående namn vill vänstern ha sitt. Föreslår de Veronica Palm som partisekreterare, eller Morgan Johansson som ekonomisk-politisk talesperson?
Alla kliar varandras rygg i en sluten cirkel, skriver Johanna Graf, oppositionsråd för S i Solna på sin blogg. Hon ger inte mycket för den interna debatten.
I övrigt tycks förvånansvärt få socialdemokrater irriteras över frånvaron av valberedningsförslag och öppna kandidater.
Kanske mullrar det internt, kanske är de ännu i chock efter valförlusten. Eller kan det rentav vara så att S redan gett upp valet 2014, och tänker att det inte spelar så stor roll vem det blir denna gång. Bara det inte blir någon som tillhör den där andra falangen. Kanske känns maktbalansen i rörelsen just nu mer angelägen än kommande valsegrar.
Därmed inte sagt att man ska räkna ut S som möjlig regeringsbildare efter nästa val. Säg att KD åker ur riksdagen, att SD fortsätter öka och att Miljöpartiet gör ett bra val.
Alliansen är inte skriven i sten. Kanske borde någon påminna S om det: nästa partiledare måste vara en tänkbar statsminister.