I förrgår var jag på ett folkpartimöte.
Nej, jag hade inte gått fel. Folkpartiet har varit föredömligt aktiva inför den pågående Gotland Pride-veckan med flera intressanta programpunkter. I tisdags hade de ordnat ett samtal om att vara avvikande på en liten ort, eller ”HBTQ i en småstad” som de kallat det.
Ämnet känns aktuellt för många av oss gotlänningar som ofta växt upp eller bor där alla känner alla, kanske ännu mer utanför ”småstaden” Visby. Alla vi som gillade TV-satiren ”Little Britain” minns byns ende bög som en parodi på den mentalitet som finns bakom många sorgliga livsöden.
Det gotländska samhället är nog som de flesta landsortssamhällen, ibland väldigt snävt och inskränkt men ibland också förvånansvärt tolerant. Det finns människor som i årtionden levt som öppet homosexuella eller transpersoner och blivit accepterade.
Tyvärr finns bara alltför många exempel på motsatsen där valet stått mellan skam och utstötning och förnekelse under ett helt liv av lögner. Vi borde kanske ägna en eftertanke åt vad det är som gör att det ibland faktiskt fungerar bra.
Deltagarna vid samtalet i tisdags var rätt överens om att okunskapen är stor och förebilder och deras attityder oerhört viktiga. Om ledaren för idrottslaget inte utgår från att killen som är olyckligt kär tänker på en tjej, om läraren har ögonen öppna för en vacklande könsidentitet och om personalen på fritidsgården konsekvent låter bli att skratta åt könsstereotypa skämt kan livet på sikt bli åtminstone en aning lättare för några.
Vi har ändrat attityder förr. Vi kan göra det igen. Vi behöver alla vara med.
❑❑❑ Nu blåser det friskt. Det gäller inte bara novembervädret utanför fönstren utan även i frågan om en eventuell sommartrafik mellan Visby och Västervik nästa år.
Uttalanden och pressmeddelanden duggar tätt. Nya deadlines sätts efter hand som de tidigare passeras. Helt nya lösningar presenteras efter att frågan varit stött och blött i dagar och veckor. Nya frågor väcks i samma ögonblick som gamla får svar.
Det går inte riktigt att frigöra sig från tanken att de agerande företagen håller på med någon sorts poker där det gäller att inte visa korten och i stället försöka spela ut varandra och regionen. Jag hoppas regionens beslutsfattare och tjänstemän klarar att ha is i magen i det här läget.
Det måste finnas en gräns för hur mycket tid och kraft gotlänningarnas företrädare ska tvingas ägna åt just denna fråga.