När det stod klart att Södertäljerättegången var tvungen att tas om på grund av jäv avseende en av nämndemännen fick debatten avseende nämndemännens vara eller icke vara nytt bränsle. Inte bättre blev det av att försvaret i Peter Mangs-målet i Malmö kort därefter gjorde en liknande jävsinvändning beträffande en av nämndemännen i den rättegången.
I förra veckan blev det känt att en kvinnlig nämndeman i ett mål i Svea Hovrätt fick lämna en rättegång efter det att hon under förhandlingen skickat en lapp till åklagaren med uppgifter hon själv letat fram. Och så finns narkotikamålet på Gotland, med en liknande problematik. Berörda nämndemän har argumenterat väl för sitt eget avskaffande den senaste tiden.
Ställd inför uppgiften att staten kommer att behöva hosta upp ytterligare 200 miljoner kronor för Södertäljerättegången och vid begrundande av tanken vad det innebär för samtliga berörda parter att förhandlingen måste tas om, är det lätt att falla in i skallropen om nämndemannainstitutets avskaffande.
Det oansvariga beteende som uppvisats av aktuell nämndeman i det målet är mer än upprörande. Däremot är det viktigt att komma ihåg att inte kasta ut barnet med badvattnet.
Nämndemännen har en funktion i vårt rättsväsende. I grund och botten handlar det om att skapa ett rättssäkert system där allmänheten inte bara ges en röst utan även insyn i den dömande verksamheten.
Användandet av nämndemän handlar om att låta det allmänna rättsmedvetandet komma till uttryck, även om nämndemännen avlägger domared och är bundna av lagen i precis samma utsträckning som den juridiskt skolade domaren. När det blir fel, och särskilt när det blir så katastrofalt fel som i Södertäljerättegången är det lätt att se sakfrågan i svart eller vitt. En nämndeman gör fel (ok, flera stycken på kort tid) och då ska alla bort.
Istället borde det handla om urvalet av vilka som blir nämndemän, utbildning av de som väljs och ett ifrågasättande av dels hur mycket eventuella jävssituationer diskuteras inför rättegångarna och dels hur många olika politiska uppdrag är förenliga med uppdraget som nämndeman?
Är det verkligen klokt att en och samma person kan sitta såväl som nämndeman som i polisnämnden samtidigt? Enligt Svea Hovrätts beslut i Södertäljerättegången kan det inte bedömas som per se oförenligt, utan måste bedömas från situation till situation, vilket något försvårar saken. För vem skall göra den bedömningen i förväg? Berörd nämndeman? Förmår man inte göra den någon gång under förhandlingen när uppgifterna läggs på bordet så förmår man nog inte göra den innan förhandlingen har påbörjats heller…
Nämndemännen väljs politiskt utifrån fördelningen i kommunfullmäktige. De gör ett viktigt arbete. Men om de vill fortsätta göra det borde såväl nämndemännen som de politiska partier som väljer dem ställa högre krav på de personer som väljs till uppdraget som nämndeman. Och de måste utbildas bättre. Jävsinvändningarna kommer att komma och såvida samhället inte vill se ytterligare omtag likt den som nu drabbar Södertäljerättegången måste ramarna kring nämndemännen stramas upp.
För närvarande utreds just detta genom en utredning som regeringen tillsatte i maj i år och som skall vara klar i juni 2013. Utredningen har dock inte till uppdrag att utreda nämndemännens vara eller icke vara, utan endast under vilka former de ska vara.
Det må vara en början. Men om frågan är om förtroendet för nämndemännen klarar ytterligare skandaler likt de som nu har varit. Måhända är en utredning om deras vara eller icke vara en tidsfråga, så vida inte samtliga berörda parter omedelbart börjar strama upp leden. De politiska partierna som väljer nämndemännen och Nämndemännens riksförbund får gärna påbörja det arbetet, nu och oavsett vad Asks utredning kommer fram till. Annars finns en risk att svaret på frågan "Att vara eller icke vara?" för nämndemännen blir sistnämna. Och det hade varit synd.