I Sverige sker årligen 19 000 olyckor på lekplatser med olika grad av skador på barn och ungdomar. En väldigt hög siffra, men inte förvånande med tanke på alla lekplatser med slitna och farliga redskap. Brukar själv reflektera över sådana både på Gotland och fastlandet. Förvånansvärt att det fortfarande till exempel finns gungor med kedjor där små barnfingrar lätt kan fastna med katastrofala resultat när barnet hoppar av gungan.
Enligt EU:s regelverk ska alla lekparker och redskap besiktigas varje år och naturligtvis också åtgärdas om fel upptäcks. Nu tycker en del att alla dessa EU-regler på olika områden krånglar till mycket och skapar onödiga kostnader. Men nu är vi med i EU och då är det bara att rätta in sig. Annars ska Sverige naturligtvis jobba för ett utträde, för unioner innebär inte bara fördelar utan också skyldigheter.
Därför är det förvånande att i en nyhetsartikel om lekplatssäkerhet i GT läsa att besiktningarna av de gotländska lekplatserna bara sker vartannat eller tredje år. En representant för parkenheten förklarade detta med ”vi gör vårt bästa, men pengarna räcker helt enkelt inte till”.
Förvaltningen har naturligtvis sina ekonomiska ramar, men vilka signaler ger detta till medborgarna? Anvisade budgetmedel räcker inte och då kan vi inte följa regelverket. Tänk efter: Hur skulle samhället se ut om alla bara sa: Pengarna räckte inte, så därför kunde jag exempelvis inte besiktiga bilen, men jag kör ändå. Bara ett exempel, listan kan göras hur lång som helst.
Allt handlar om prioriteringar och Regionens ekonomi är urusel, men att välja bort barnens säkerhet i besparingsivern är inte rätt prioritering. Skärpning och sänd rätt signaler till medborgarna!