Attityder och uppfostran

Foto: Jessica Gow / SCANPIX

Politik2010-03-05 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Andelen pappor som delar på föräldraledigheten med mammorna minskar på Gotland. Minskningen är marginell men puttar ändå ner oss under riksgenomsnittet.
Man kan tycka att det är vars och ens sak att bestämma vem som ska vara hemma med barnet det första året och det är det så klart också.
Det samhället ska se till är att förutsättningarna är desamma, oavsett om det är pappa eller mamma som är hemma.
De flesta pappor som utnyttjar en längre tid med sitt barn brukar få flera så kallade aha-upplevelser. Den främsta är troligen att just ordet "ledighet" är så långt från verkligheten man kan komma under denna period.
Men samtidigt är det en helt oslagbar upplevelse att få ge sitt nya barn sin fulla uppmärksamhet. Lära sig barnets alla små subtila signaler. Följa varje steg i utvecklingen på nära håll.
Men föräldraledigheten är inte till för föräldrarna utan för barnet. Barnet har rätt till en nära relation till båda sina föräldrar.
Många män tar inte idag ut de dagar som redan nu är vikta för pappan, risken att barnet får färre dagar hemma med någon av sina föräldrar är uppenbar om man lagvägen skulle tvingas att dela på dagarna.
Så länge resten av samhället inte är jämställt är det svårt att låtsas att just denna period i livet ska vara det.
Den största förklaringen till att det är främst mammorna som är hemma med barnen är tradition och ekonomi. Om en familj förlorar tusenlappar på att pappa är hemma istället för mamman (eller tvärtom) så är valet inte självklart för ett hushåll med små marginaler.
Det handlar också väldigt mycket om attityder, tror jag, och hur man är uppfostrad. En man som växer upp i en familj där det är självklart att det är mamma som lagar maten, dukar bordet, dukar av, diskar och städar, fixar jul, påsk och födelsedagar, ser till att man har frukten och jympakläderna med sig till skolan - har förmodligen en annan syn på sin egen papparoll än en som växer upp i ett jämställt hem.
Om förskolor och skolor tog för vana att ringa varannan gång till mamma och varannan gång till pappa när barnet blir sjukt, kanske papporna slutar att fråga fröken om hon inte fick tag i mamman när de får ett sådant samtal.
Ett jämställt samhälle, både i hemmet, på jobbet och i föräldraskapet är en ren vinst för både män och kvinnor. Det verkar vara en sanning som sitter väldigt långt inne.