Idag är det världsspardagen. Sparande står inte högt på den svenska dagordningen. Förra året sparade svensken i genomsnitt bara 3 172 kronor. Då ska man komma ihåg att siffran är inklusive amorteringar på huslån. Något som borde ha varit högt då låga räntor gav utrymme.
Det låga sparandet får konsekvenser. Enligt en undersökning från Demoskop är det bara 20 procent av medborgarna som vid plötsligt behov skulle kunna få fram 14 000 kronor inom en vecka. I en undersökning som Synovate gjorde 2010 svarade 16 procent av svenskarna att de helt saknar buffert för oförutsedda utgifter i vardagen.
Avsaknaden av en personlig buffert påverkar människorna. Utan pengar på banken blir vi mer oroliga och stressade. Tankar av typen "tänk om" tränger sig på. Dessutom är det en gammal sanning att det är dyrt att vara fattig. Har man inte pengar att åka och storhandla kostar maten mer. Har man inte råd att köpa kläder och skor av god kvalité tvingas man betala vad som i praktiken är överpriser för varor av usel kvalité. Har man inte råd att sköta om sin hälsa kommer man snart att få än värre problem.
Det skulle vara en stor mänsklig vinst om svenskarna kunde förmås att spara ihop till större egna buffertar. Men för det behövs en politisk insats.
Vi bör komma ihåg att dagens situation med mycket lågt sparande inte har uppkommit på naturlig väg. För bara någon generation sedan var svenskarna ett mycket hårt sparande folk. Men attityderna förvreds genom årtionden av politik som skulle lära oss att konsumera i stället för att spara. Skattepolitiken straffade den som sparade men gav avdrag åt den som lånade.
Även efter viss tillnyktring är de politiska incitamenten inriktade på att stimulera konsumtion.
Näringslivets tankesmedja Timbro driver ett projekt de kallar för Folkkapitalism. Man vill att regeringen mer aktivt ska verka för att stimulera sparande. En självklar åtgärd för att kickstarta intresset skulle kunna vara att göra sparande till en personlig buffert avdragsgill. Det skulle kunna motivera människor med små inkomster att börja bygga upp ett eget kapital.
När Timbro bad Demoskop att mäta väljarnas inställning till skattelättnader för sparande sade sig hela 66 procent vara positiva. I grunden borde det också finnas ideologiska idéer om sparande inbäddat i partierna.
Än så länge saknas tydliga åtgärder för att öka svenskarnas sparande. Regeringens så kallade investeringssparfonder har hittills inte visat några revolutionerande resultat. Folkhemskapitalismen är långt borta, men samtidigt en politisk handske att ta upp för den som hittar den.