På 80-talet satt jag med i en taxeringsnämnd för östra delen av Visby. Det fanns många taxeringsnämnder på den tiden och syftet var att ta ställning till olika former av avdrag som gemene man kunde komma på. En tjänsteman från skattemyndigheten föredrog ärenden för oss.
Jag minns särskilt att vi skulle besluta om vilka merkostnader som människor hade på grund av sjukdom eller funktionshinder. Det var ingen lätt uppgift. Vi som satt i dessa nämnder hade god koll på olika människor och det kändes inte speciellt bra att sitta och värdera dem. Det var lätt att ömma för vissa personer och vara mer hård mot andra.
Var vi rättvisa och kunde vi bortse från social status och ekonomi när vi tog ställning till de olika avdragen?
Godtyckliga avdrag
Jag upplevde det som ett godtyckligt system och blev väldigt glad när det avskaffades i början av 90-talet då den nya skattereformen konstruerades och alla avdrag avskaffades i princip, bortsett från avdrag för rese- och räntekostnader. Det blev ett enkelt system där godtycket försvann.
Nu är vi på väg tillbaka till detta system i form av olika avdrag för hushållsnära tjänster. Idérikedomen kan nu igen börja flöda och man läser i massmedia om det ena innovativa avdraget efter det andra. Lyckligtvis verkar skatteverket avslå förslagen i dagsläget men vad väntar runt hörnet?
Regeringen Reinfeldt har återinfört avdragssystemet och håller så sakta på att undergräva vårt skattesystem. Kristdemokraterna, tror jag, vill införa avdragsrätt för olika sorters välgörenhet. Mycket olycklig utveckling för samhället om detta blir vardagsmat. Däremot kommer en hel del människor att glädjas åt lägre skatt som i förlängningen subventioneras av andra. Vill vi ha det så igen?
Jag skänker pengar varje månad till socialdemokraternas Internationella fond som arbetar för en demokratisk utveckling i olika delar av världen.
Skall samhället skattesubventionera det? Nej, jag vill göra detta för att jag tror på demokratin, inte för att jag kan få skattelättnad. Sedan kommer väl som ett brev på posten att dit mina pengar går, inte skall skattesubventioneras. Det kan ju finnas något land som får pengar som den svenska staten inte gillar. Ja ni hör ju hur orimligt det låter!
Ny arabisk vår?
Det är dags för en ny arabisk vår i Egypten, förhoppningsvis. Folket lyckades få bort en diktator från makten men i gengäld så ser resultatet ut som en ny diktator och fundamentalister.
Jag tänker på när folket i Iran jagade bort Shahen Mohammed Reza Pahlavi. Det kändes väldigt bra men då visste jag inget om ayatollan Khomeini och vad han stod för. Shahen försvann, tyvärr bara för att ersättas av Khomeini och hans religiösa fundamentalister som styrt landet med järnhand sedan 1979.
Mellanöstern består av många länder som idag styrs av despoter. Den demokratiska utvecklingen går sakta och drabbas ständigt av bakslag men till slut så segrar demokratin.
Diktaturer blev demokratier
Minns hur det såg ut på 70-talet i Sydamerika. Militärdiktaturer så långt ögat kunde nå och det kändes ganska hopplöst. Hur ser det ut nu? Demokratier i huvudsak och länderna har klarat en hel del påfrestningar där några länders demokratiska system utsatts för prövningar.
Mellanöstern, Afrika och Asien går mot samma utveckling. Det tar tid och det blir bakslag då och då, men jag är hoppfull.
Här i den västerländska delen av världen kan vi inte slå oss till ro och tro på att demokratin är stabil. Även till synes stabila delar av världen utsätts för krafter som vill skapa kaos i samhälle för att uppnå sina syften, med olika typer av illdåd.
Vi måste alltid vara på vår vakt och stå upp för demokratin. I slutändan så segrar demokratin alltid men resan dit är ibland oändligt lång.