Även vården behöver vårdas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I år kommer Socialstyrelsen att genomföra en granskning över vårdskador inom hälso- och sjukvården, berättade generaldirektör Kjell Asplund i Ekot på måndagen. Bakgrunden är uppskattningar om att så många som 4 000 patienter dör och 10 000-tals skadas varje år till följd av onödiga brister. Några exempel på sådana vårdskador är sårinfektioner som beror på bristande handhygien, fallskador på grund av felanpassade lokaler, förväxlingar av blodpåsar och mediciner eller helt enkelt fel behandling på grund av feldiagnosticering.
Omfattningen av de här bristerna bygger på siffror från undersökningar i andra länder som är överförda på svenska förhållanden, så de måste tolkas med stor försiktighet. Därmed inte sagt att de är orimliga. I en artikel i Läkartidningen på temat patientsäkerhet nyligen skriver chefläkarna Hans Rutberg, Jon Ahlberg och Carina Forsberg att det inte finns någon anledning att tro att förhållandena i Sverige skulle vara annorlunda än i de länder där sådana studier har gjorts.
Straffen inte viktigast
Genom att konsekvent analysera allvarliga händelser kan både mänskligt lidande undvikas och pengar sparas, konstaterar de tre läkarna och gör paralleller till säkerhetstänkandet i annan högriskverksamhet som flyget och kärnkraften. Att tilltron till den sistnämnda för närvarande är tilltufsad på grund av bristerna i Forsmark beror på att de strikta rutinerna inte har följts. Vem vet hur känslorna skulle svalla i dag över sjukvårdens tillbud och olyckor om ribban där varit satt lika högt?
Utmaningen för ett utvecklat säkerhetstänkande ligger i att se helheten, eller de bakomliggande orsakerna till att det begås fel. Det svåra med det förhållningssättet i vården illustreras av den sjuksköterska i Kalmar vars dom om vållande till annans död fastställdes i Högsta domstolen i fjol. Sköterskan dömdes för att ha felmedicinerat ett spädbarn med kramplösande medel med dödlig utgång. Risken att straffas kan för många väga tyngre än plikten att anmäla enligt den så kallade Lex Maria. Följden blir då att fel och brister inte uppdagas - bättre rutiner kommer inte till stånd och sprids inte inom sjukvårdsorganisationen. Att Socialstyrelsen nu signalerar att det är viktigare att se på systemfel än att straffa skyldiga har därför sin poäng.
Ju fler svåra prioriteringar sjukvården behöver göra på grund av nya dyra behandlingsmöjligheter desto viktigare är det att verksamheten i sin helhet präglas av insyn och öppenhet, inte minst vad gäller patientsäkerhet.