Avhopp från moderaterna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Istället har vi ju sett otaliga insändare av Lena Celion, Inger Harlevi och Gustaf Hoffstedt, som hurtigt och lättsinnigt pratat om besparingar på 100-tals miljoner i öns sjukvård, privatiseringar och annat som inte är realistiskt.
Birgitta Eriksson får av många politiskt aktiva beröm för sin stora kunskap om sjukvården. Det har sagts att hon är en av de kunnigaste sjukvårdspolitikerna på Gotland. Om man då inte blir lyssnad på, respekterad och får något inflytande på det egna partiets politik, tappar man till slut sugen och lämnar sina uppdrag. Birgitta Eriksson är en duktig sakpolitik som vill förbättra öns sjukvård, inte spela spel för att vinna partiegoistiska poäng.
Nu finns det aktiva inom alla partier som känner att de kommer i kläm i olika frågor. Men då det gäller Birgitta Eriksson verkar det vara både politiskt innehåll och inriktning och den lokala moderata partiledningens agerande, som är fel för Birgitta Erikssons sätt att vara förtroendevald politiker. Hon är för kunnig om sjukvårdens villkor och verklighet för att vilja spela med i de ytliga plakatpolitikernas utspel. Jag förstår att hon känner sig överkörd av framför allt Lena Celions och Gustaf Hoffstedts enkelspåriga och ytliga retorik och insändarskrivande. Birgitta Eriksson är en för seriös politiker för att kunna leka med i de ytliga propagandamakarna Celions och Hoffstedts spel.
Det är mycket hederligt av Birgitta Eriksson att nu hoppa av och inte lura väljarna med att stå på en moderat valsedel, när hon inte ställer upp på moderaterna längre. Vi får se om det blir fler avhopp inom de gotländska moderaterna, för det finns tecken på att missnöjet pyr på fler håll. Både över toppstyrningen från öns moderatledningen, liksom över den allt mer hårda och socialt okänsliga moderatpolitiken.
Det är svårt att lämna sitt parti och ännu svårare att byta till ett nytt. Ändå vore det bra för den gotländska sjukvården om Birgitta Eriksson kunde hitta en politisk hemvist, där hon kan fortsätta påverka sjukvårdens utveckling.