Avhoppen från skolan måste förebyggas
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Flickorna klarar sig bättre än pojkarna även i den här jämförelsen, men skillnaden har utjämnats. Nu är 45 procent av dem som saknar betyg flickor, för tio år sedan var det bara 40 procent.
Enstaka fall
Att ungdomar med invandrarbakgrund är överrepresenterade förvånar knappast. En tredjedel av dem som saknar betyg har den bakgrunden mot cirka 20 procent av alla ungdomar. Ett undervisningsråd på Skolverket pekar på att det finns elever som inte får gå till skolan för sina föräldrar som en orsak till detta, och säkert finns det enstaka sådana fall. Men huvudorsaken till överrepresentationen för elever från andra länder är naturligtvis svårigheter med språket.
Skolverket verkar ha bristfälliga kunskaper om orsakerna till att så många ungdomar misslyckas totalt i skolan. Förhoppningsvis har kommunerna bättre koll på de ungdomar som är i riskzonen, men säker kan man inte vara. Kommunerna har dock ansvaret för att alla ungdomar har någon form av sysselsättning efter grundskolan.
När en elev misslyckas i grundskolan kommer det inte som en överraskning för skolledningen när slutbetyget i nian ska sättas. Det har oftast varit problem under en stor del av skoltiden. Varje elev som slutar utan något godkänt betyg är alltså ett stort misslyckande för skolan.
Tidiga åtgärder
För många har problemen varit tydliga ända sedan de första skolåren. Därför är det också viktigt att skolan har resurser att sätta in framför-allt i de lägre klasserna, så att alla barn hänger med i läsinlärningen och i de första stegen för att lära sig räkna.
Det är betydligt bättre att en elev med svårigheter, antingen det beror på språkproblem, sen mognad eller något annat, får chansen till ett extra skolår efter andra eller tredje årskursen istället för att tvingas släpa sig igenom nio år och ständigt känna sig otillräcklig för att kanske tröttna totalt under de sista grundskoleåren.
Mot den bakgrunden är Alliansens förslag att införa nationella prov i årskurs tre positivt. Om lärarna skulle ha missat att en elev har stora problem med inlärningen, kanske därför att det varit många vikarier i en klass eller om en elev varit mycket frånvarande, visar resultatet i ett nationellt prov svart på vitt problemet och det blir tydligt att extra insatser är nödvändiga.
Men också föräldrarnas ansvar måste betonas. För många av de barn som misslyckas helt i skolan ligger problemen i familjebilden. Det är också därför viktigt med tidigare insatser, om nödvändigt i samarbete mellan skolan och socialtjänsten, för att barnen ska få så goda förutsättningar som möjligt att klara skolan och därmed det framtida livet.
Skolorna måste utveckla arbetet med individuella utvecklingsplaner för varje elev. Speciallärarinsatser och modersmålsundervisning för dem som behöver det är viktigt att satsa på. När ungdomarna går i åttan eller nian kan det vara nödvändigt att skapa särskilda grupper för de elever som är skoltrötta och har små möjligheter att i den ordinarie undervisningen skaffa sig de kunskaper som behövs för att få godkänt. Det kan handla om kombinerad skolgång och praktik på någon arbetsplats men det kan också vara undervisning i mycket små grupper med till varje elev anpassade metoder.
Det viktiga är att skolorna så snart problemen visar sig sätter in insatser för att varje elev ska få den undervisning som behövs för att målen ska nås och därmed avhopp förebyggs. Den rättigheten har alla ungdomar.