Avståndet ska visas öppet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Att ensidigt predika eller hävda att man sitter inne på sanningen är inte min grej.
Först måste jag dock ställa mig frågan varför Johan Eriksson för in fascismen i diskussionen. Som om jag påstått att det anonyma medborgarförslaget varit exempel på fascistisk taktik?
Inget är mig mer främmande och jag har inte ens snuddat vid någon sådan argumentation.
Min ståndpunkt var, och är, att vi alla ska var öppna i vårt motstånd mot antidemokratiska, våldsromantiska och rasistiska grupperingar. Vi är så många fler än dem, genom vårt stora antal har vi en enorm styrka.
Vi behöver inte gömma oss.
Genom att inte öppet stå för sin inställning och hänvisa till en diffus hotbild sprids en orimlig rädsla som ger bränsle till risken för våldsamma konfrontationer. Om alla går omkring och är rädda, oavsett för vad, är risken uppenbar att man ser sig tvingad att ta till våld för att skydda sig mot en angrepp som kan komma var som helst och när som helst.
Finns det en konkret och påtaglig hotbild ska man inte vara onödigt oförsiktig och skylta med sitt namn i offentliga sammanhang. Såklart. Det första man ska göra är att polisanmäla.
Att skriva namnlistor och göra en grej av att de som skriver under inte vågar skylta med sina namn tycker jag därför inte är rätt väg att gå. Ett medborgarförslag väger lika tungt, behandlas likadant, oavsett hur många som har skrivit på det.
Jag är inte så naiv att jag inte fattar att det finns våld och hot med i bilden när det handlar om extremister. Men att provocera fram våld och framför allt en allmän rädsla gör inte saken bättre.
Och återigen: är någon hotad, vare sig det är uttalat eller upplevt, ska det polisanmälas.
Det måste göras vid varje enskild händelse.
Medborgarförslagets innebörd har kommit lite i skymundan. Kravet var att samhället (Gotlands kommun) måste visa handlingskraft och vara förberett på hur man ska hantera de mörkerkrafter som försöker sprida sig på ön.
Men samhället (och kommunen) det är ju vi. Och jag är övertygad om att ett öppet, sansat och tydligt avståndstagande är den bästa vägen att gå.