Backande Svantesson skyller på AF

Politik2014-03-19 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

SVT har i en serie inslag granskat arbetsmarknadspolitiken som regeringen fört via Arbetsförmedlingen (AF).

Den 12 mars intervjuades arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) och AF:s tillförordnade generaldirektör Clas Olsson.

Clas Olsson erkände att de förra året införda aktivitetsrapporterna för de arbetssökande har bidragit till att arbetsförmedlarna inte hinner med sitt jobb och att sjukskrivningarna ökar.

300 arbetssökande

Det säger sig självt att med i snitt 300 arbetssökande per förmedlare så hinns inte arbetet med. Varje arbetssökande tar ungefär en timme i anspråk och med 160 arbetstimmar i månaden förstår de flesta att det är en omöjlig ekvation. Speciellt efter det att aktivitetsstödet infördes.

Svantesson medger att det är problem, men hon lägger fegt skulden på AF. De kan säkert arbeta smartare, sa hon. Frågan är varför inte Svantesson har föreslagit hur det ska göras redan innan aktivitetsrapporterna infördes?

Jag hoppas verkligen att alla ser på dessa inslag som belyser något mycket viktigt. Att AF på grund av överhopningen av aktivitetsrapporter, inte hinner med att varken söka upp arbetsgivare eller träffa de arbetssökande.

Det är som att stånga sig blodig mot en vägg när man möter personer som är lika oförstående som Svantesson.

”Det är väl bra att man kollar upp om arbetssökande har sökt jobb”, är en vanlig kommentar. Om man anser att det måste kollas, anser man då att arbetssökande är speciellt fuskbenägna? Och hur kan det vara bra när det tar resurser från det AF ska göra, hjälpa folk att få jobb?

Ingen träff varje månad

”Den sökande ska ju träffa sin förmedlare varje månad och diskutera sitt jobbsökande”, är en annan kommentar. Men så sker inte och skedde inte heller innan reformen infördes. Det har inte Svantesson och inte ens arbetsmarknadsutskottet S-ledamöter pejling på, eftersom även de hävdade detta så sent som i höstas.

”Alla andra måste ju rapportera”. Nej så är det inte. Man införde, men tog senare bort rapporttvånget hos barnfamiljer när barn var hemma från förskolan. Anledningen sades vara att fusket var så ringa och byråkratin så omfattande att det inte höll.

Ny rapportering

”Det har varit obligatoriskt med jobbrapportering sedan länge”. Nej det har det inte. Och om det har varit så hade inte AF behövt införa detta. Jag har varit arbetssökande i perioder sedan 2008 och har bara sporadiskt fått frågan om vilka jobb jag sökt enstaka månader.

Jag är så trött på det ointresse och okunskap som råder om läget för de arbetssökande. Det är bra att S vill förändra AF till att bli vad den är tänkt att vara, en förmedling av arbeten, inte en kontrollstation. Men då får man också backa vad gäller aktivitetsrapporterna.

Det håller inte att införa en halv reform utan finansiering. Man kan inte ha varit helt omedveten om att när AF fick in 400 000 rapporter varje månad skulle det också bli negativa konsekvenser för både arbetsförmedlare och arbetssökande.

Eller svalde man regeringens glädjesiffror rakt av?