Både kvalitet och kvantitet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Problemet är att satsningar på ökad kvantitet inte har gått hand i hand med motsvarande satsningar på kvalitet. Resultatet har blivit färre undervisningstimmar och minskade anslag per student.
De stora utbildningar som klarar sig sämst i undersökningen känns igen från nittiotalets socialdemokratiska valparoll - vård, skola och omsorg. Inte minst den dåliga kvaliteten på lärarutbildningarna är allvarlig med tanke på de brister som redan finns i grundskolan.
Dålig forskningsanknytning är ett av de problem som lyfts fram i Högskoleverkets kritik och för många utbildningar är det förstås allvarligt. Samtidigt har det funnits en tendens att teoretisera alla slags utbildningar, även de som egentligen inte skulle behöva det. Alla gymnasieprogram har gjorts högskoleförberedande. Och eftergymnasiala yrkesutbildningar har i större utsträckning förlagts till högskolor som i sin tur kämpar om att bli uppgraderade till universitet. Därigenom har forskningsresurser spridits ut över allt fler institutioner med följden att kvaliteten blivit lidande.
Men alternativet behöver inte, vilket det ibland framställs som, vara att hålla kvar vid en modell med ett fåtal stora, traditionella universitet. Sverige behöver fler högskolor i dag än för några decennier sedan. Informationssamhället ställer högre krav på utbildad arbetskraft. Men det är för den skull inte nödvändigt att alla högskoleutbildningar sker i nära samarbete med forskning av internationell klass. Det är inte alls självklart att yrkesinriktade utbildningar som förskolelärare och dataprogrammerare måste vara förlagda till ett universitet.
Samtidigt behövs förstås också så kallade excellenta forskningsmiljöer. Folkpartiet lanserade i valrörelsen idén om ett svenskt elituniversitet och visst kan det låta lockande med ett lärosäte som kan konkurrera med de internationella toppuniversiteten på rankinglistorna. Men förslaget bör nog snarast tolkas som att goda forskningsmiljöer ska premieras, oavsett om de råkar finnas vid ett visst universitet eller inte.
På samma sätt som resurser till grundutbildningar i högre grad bör styras dit där kvaliteten är god, antingen genom att dessa institutioner tilldelas mer pengar direkt eller genom att det skapas bättre verktyg för studenterna att jämföra utbildningar och söka sig dit där den utbildning man vill gå är bäst.
Ett större fokus på kvalitet, alltså. Vilket inte är detsamma som att alla högskolor kan ha den bredd och det djup som krävs för att vara universitet. Eller att alla högskoleutbildningar måste ha ett nära samarbete med forskning.
Därtill är vårt behov av högskoleutbildade personer helt enkelt för stort.