Bafana Bafana: Sydafrikas minsta problem
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Flera miljoner människor, de flesta från grannländerna Zimbabwe och Mozambique, men även så långt ifrån som Somalia och Nigeria, har sedan 90-talet flyttat till Sydafrika, en del för att komma undan förtryck, alla för att söka sig ett bättre liv i kontinentens - efter en del oljestater - rikaste land.
Antalet dödade i kravallerna, kring 60 personer, kan jämföras med att i snitt 50 människor dagligen dödas i kriminellt våld. Brottsligheten var ett problem när Sydafrika sökte värdskapet för VM. Men den har ju inte avskräckt välbeställda besökare, hittills.
Sydafrikas landslag har smeknamnet Bafana, Bafana - Grabbarna, Grabbarna. President Thabo Mbeki tycker att namnet är ovärdigt. Han vill ha ett annat, mera representativt. Kanske borde han ägna sig åt och lösa större problem?
1999 välkomnades Mbeki som en kompetent efterträdare till Nelson Mandela. Men Mbeki har en annan personlighet än den i sin självsäkerhet generöse Mandela. Mbeki har svårt för kritik och obehagliga fakta. Oavsett om det gällt aidsepidemin, brottsligheten, korruption inom staten, katastrofen i Zimbabwe och nu de främlingsfientliga kravallerna har han förnekat verkligheten och/eller brännmärkt kritik som uttryck för rasism från vita och deras lakejer mot svarta, av vita imperialister mot svarta befrielserörelser. Alltså samma metod som Robert Mugabe i Zimbabwe använder.
Nelson Mandela, snart 90 år, skapade bilden av ett Sydafrika som skulle kunna lyckas, i ett Afrika där så mycket annars gått fel. Sydafrika, där bruket av grupptillhörighet för att definiera människor firat en av sina många ondskefulla triumfer, blev "regnbågsnationen", med plats för alla, från bushmännen, till invandrarna som kommit i vågor, från Afrika, Europa, Asien.
Men den mångåriga rasåtskillnadspolitiken lämnade efter sig problem som god vilja och relativt goda ekonomiska resurser inte kunnat lösa snabbt nog, bland dem kriminaliteten, som i maj exploderade i överfall på invandrare och plundring av deras egendom.
Kravallerna har öppnat fördämningarna i kritiken av Thabo Mbeki. Denne lät meddela att han hade viktigare saker för sig än att besöka drabbade platser. Men Mbeki måste hur som helst avgå 2009, efter sina två perioder. Vid regeringspartiet ANC:s kongress i december i fjol byttes han ut som ledare, mot Jacob Zuma, som stöddes av partiets vänster. ANC väntas vinna stort i parlamentsvalet 2009 och kan sedan utse Zuma till president.
Zuma stod 2006 åtalad för att ha våldtagit en hiv-smittad kvinna. Han frikändes. Men det är klart att han hade oskyddat sex med kvinnan som stod i beroendeställning. Dessutom är Zuma åtalad för korruption, bedrägeri, och penningtvätt. Det är oklart om det blir någon rättegång.
Zuma har på sistone sagt de rätta sakerna och bättrat på sitt anseende. Men borde inte Sydafrika kunnat få en mindre belastad statschef till VM-året 2010? Om det nu alls blir något VM-värdskap.
Det är fler än Bafana Bafana som skulle behöver en uppryckning.