Bakslag för skrämseltaktik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Samtidigt har USA inlett en gigantisk upprustning - årets försvarsbudget är den största sedan andra världskriget. Det är delvis en följd av att krigen slukar alltmer resurser. Men många ser också den amerikanska upprustningen som ett sätt att uppnå politisk hegemoni genom militär styrka.
Osäkerhet och kapprustning
Den ryske presidenten Putin är kanske inget sanningsvittne i sammanhanget med tanke på Rysslands inblandning i de före detta sovjetrepublikerna.
Men han har rätt i att den aggressiva amerikanska utrikespolitiken inte bara lett till att regionala konflikter förvärrats utan också skapar osäkerhet och kapprustning i världen.
Länder som utnämns till "skurkstater" av världspolisen USA har naturligtvis skäl att se om sina hus. Det gäller till exempel Iran och Nordkorea. Men också länder som Ryssland och Kina kan känna sig oroade av USA:s upprustning.
De vill inte hamna på efterkälken militärt och därmed bli sårbara för amerikanska påtryckningar i framtiden. Det leder i sin tur till att andra länder känner sig hotade och därmed är rustningskarusellen i full gång. Den situationen har vi sett i Ostasien där Nordkoreas kärnvapenskrammel blivit en katalysator för till exempel Japans nyvaknade militära ambitioner.
Så till vida är Kim Jong Ils påstådda kärnvapen farliga, även om de är tillkomna i självförsvar.
Frågan är hur man får Nordkorea att sluta med att i sin tur provocera omvärlden. Landet är utfattigt och behöver ekonomiska och politiska reformer, inte mer vapen.
Bort från terroristlistan
Den uppgörelse som efter åratal av amerikanska hotelser och sanktioner nu förhandlats fram under ledning av den kinesiske presidenten Hu Jintao går ut på att Nordkorea avvecklar sitt kärnvapenprogram i utbyte mot stora energileveranser och normalisering av förbindelserna med USA.
USA upphör med sanktionerna mot Nordkorea och avför landet från listan över "terroriststater". Om allt går i lås, vill säga.
Uppgörelsen är en seger för kinesisk diplomati och världspolitiskt sunt förnuft. Samtidigt är uppgörelsen ett svidande nederlag för Bushs skrämseltaktik. Att byta energileveranser mot avveckling av det nordkoreanska nukleära programmet var Clintons politik, som Bush avbröt vid sitt tillträde.
Nu tvingas Bush acceptera Clintons förhandlingsupplägg, och svälja mycket mer därtill. Pressad som han är av motgångarna i Irak och på hemmafronten.
Uppgörelsen i Peking lär inte göra iranierna mer benägna att ge upp sina eventuella kärnvapenambitioner. Här pågår redan en amerikansk militär uppladdning och risk finns att Bush försöker rehabilitera sig för eftergifterna till Nordkorea genom att visa större tuffhet mot Iran. Det kan leda till en ny katastrof i Mellanöstern.
Raketbas 10 mil från Sverige
Under tiden bygger USA vidare på det mångmiljardslukande antimissilprogram som påstås ha till syfte att stoppa raketer från "skurkstaterna".
De vacklande högerregeringarna i Tjeckien och Polen tycks vara beredda att ställa upp med mark för Europafilialen av Stjärnornas krig. Inte utan protester från de egna befolkningarna, men än så länge utan ett knyst från resten av Europa.
Har det undgått den svenska regeringen att vi om några år kan ha en 300 hektar stor amerikansk raketbas bara några tiotal mil från skånska kusten?
Med allt vad detta innebär för spänningen i Europa och vår säkerhet. Jämför med reaktionen på den ryska oljeledningen i Östersjön!