När balterna nu firar 20 år i frihet kan de konstatera att de upplevt en av sina längsta perioder utan krig och förtryck. Och att, i historiskt perspektiv, framtiden ser ljus ut.
För även om ryssarna placerar de små grannarna vid Östersjön högt på listan över stater de upplever som fientliga verkar Moskva inse att dess intressen inte gynnas av bråk.
I en analys av de ryska relationerna med Baltikum från den litauiska tankesmedjan Geopolitika citeras Anders Åslund, ekonomen som ägnat många år åt det forna sovjetväldet:
"Rysslands relation med de tre baltiska staterna har aldrig varit bättre än i dag."
Visst, jämförelsematerialet är förfärligt. Men det verkar finnas en vilja att tänka positivt. I en intervju i Svenska Dagbladet 14 augusti andas Estlands president Toomas Ilves optimism om relationerna till den stora ryska minoritet hans land ärvde som en följd av Stalins russifieringspolitik.
Och Estlands premiärminister Andrus Ansip berättade när han besökte Sverige för att delta i vårt firande av befrielsens 20-årsminne att ryska turister åter gärna besöker Estland och att handelsutbytet ökar.
Ansip var regeringschef 2007, när de senaste årens lågvattenmärke nåddes. Det blev protester i Moskva, cyberattacker och kravaller i Tallinn när en staty i stadens centrum över sovjetsoldater som stupat när de 1944 "befriade" Estland från Stalins kumpan Hitler skulle flyttas till en begravningsplats.
Estland och Lettland utropades första gången som självständiga stater 1918 och Litauen, en stormakt på medeltiden, året därpå. 1940 slukades de av Sovjet.
Litauen förklarade självständigheten återupprättad 11 mars 1990 och två grannarna 20 och 21 augusti 1991. 6 september erkändes deras självständighet av det då ännu existerande Sovjet.
De baltiska staterna är i dag i högsta grad herrar över sitt eget öde. De hanterar det på olika sätt. Estlands Ansip berömde sig nyligen av att Estland, som gick med i eurozonen vid årsskiftet, är en stabil ö i en turbulent värld. Han lovade att Estland skulle bli ett av Europas fem rikaste länder om 15 år.
Nästgårds upplever de lettiska grannarna just denna turbulens. Efter att sittande parlament portats i en folkomröstning blir det nyval i september. Detta innan landet hämtat sig från att vara ett av förra finanskrisens värsta exempel på ekonomiskt oförstånd. Med tanke på läget hemma utstrålade Lettlands regeringschef Valdis Dombrovskis beundransvärt lugn vid sidan av sina baltiska kolleger vid besöket 15 augusti i Stockholm.
Kanske är det så att erfarenheten av mycket värre tider hos alla baltiska ledare äldre än 40 år får dem att ta lite lugnare på dagens problem. Som det där med Ryssland, ett land som ännu dras med supermaktsnostalgi och har svårt förena storstilade framtidsvisioner med verkligheten.
När dessutom makthavarna i Moskva tycks se 1700-talets upplysta envälde som ideal är det uppenbart att Ryssland inte är en lätt granne för balterna.