Barack Obama i andra andningen
Come back för Barack.Foto: Charles Dharapak/Scanpix
Foto: Charles Dharapak
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vi har anledning hoppas att Obama framöver inte behöver skjuta upp någon del av sin utrikespolitik. Vi behöver ju ett aktivt USA.
Reformen är i hamn, politiskt. Den kan bockas av som en framgång, nödvändig för att Obama inte skulle riskera att ses som vingklippt för resten av sin mandatperiod, hemma och utomlands.
Även belackarna torde medge att USA alltjämt är världens viktigaste land.
Och för oss som tycker att detta är bra - är det inte egentligen också väldigt positivt att sjukförsäkring där behandlas som vore den avgörande för nationens väl och ve i allmänhet och president Obama i synnerhet?
I en tid när USA:s offentliga ekonomi är ett moras, med siffror som påminner om Greklands, och man försöker dra sig ur militära konflikter där de ursprungliga målen inte nås - är det inte fantastiskt att Obama och kongressen ägnar sig åt vanligt folks villkor, hur de bäst ska kunna möta både en vanlig snuva och livshotande sjukdomar utan att behöva bekymra sig för sin ekonomi?
Republikanerna anser att USA haft det bästa hälsovårdssystemet i världen och att den nya ordningen är ett mycket farligt steg. Demokraterna är heller inte nöjda. Och ekonomerna oroar sig för kostnaderna. Det kan ju inte bli gratis att utsträcka skyddet till ytterligare 30-40 miljoner människor.
Men vad grannen Kanada och EU klarar av borde inte vara omöjligt för USA.
Det är ju inte precis något nytt med av skattemedel finansierad sjukvård.
Sådan åtnjuter sedan 1960-talet både pensionärer och fattiga. Och 2005 berömde sig president Bush av den största reformen sedan dess, när det infördes subventioner på receptbelagd medicin för pensionärer och personer med funktionsnedsättning.
Att det blev en sådan uppståndelse denna gång beror på att det finns ett ideologiskt element, statligt kontra privat. Försäkringsindustrin, vårdgivare och läkarkåren har alltid värjt sig mot försök till ökad politisk kontroll, i namn av sin och vårdtagarnas frihet.
Även framöver förblir sjukvårdens organisation ett lapptäcke, och det är möjligt att inget annat kan fungera i ett land så brokigt som USA, med olika ekonomiska och sociala förhållanden och politiska kulturer.
Obamas första år var ett lopp i uppförslut. Hemma tycktes hans administration överväldigas av jobbkrisen och den offentliga sektorns underskott. Utomlands bemöttes han i praktiken avvisande inte bara av fiender som Iran, och rivaler som Ryssland, Kina utan även av vänner, som EU och Israel.
Sjukvårdsreformen innebär att Obama kan få en nystart i att hävda sitt och USA:s ledarskap. För visst är det bra att inge hopp, men ett strå vassare är resultat.