Barnböcker - ingen barnlek
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Självfallet ska barnböcker vara barntillåtna i ordets rätta bemärkelse. Man måste vara ännu noggrannare med budskapets betydelse när påverkansförmågan är så mycket större. Öron och ögon som inte vuxit klart tolkar inte på samma sätt som vuxnas, det får man inte ta för lättvindigt på. Samtidigt får barnlitteraturen inte hemfalla åt politisk korrekthet, då riskerar man nämligen att gå miste om äktheten. Och den behövs för att barnlitteraturen alls ska ha någon bärkraft. På det sättet skiljer den sig inte från annan litteratur.
Hur ska man då veta var gränsen går för vad som är okej eller rentav nödvändigt att skildra av vuxenvärlden i barnböckerna? Svaret är: det lämnar man åt författare och läsare att avgöra. Författarna ägnar sig åt gestaltning och ska inte i sitt skapande ta hänsyn till rådande trender, vare sig i barnuppfostran eller i övriga samhällslivet. Läsarna (i det här fallet både vuxna och barn) väljer i bästa fall vilka författare som de tycker lyckas med den litterära gestaltningen. Om föräldrarna, eller förlagen - i egenskap av läsarnas förlängda arm - däremot börjar idka censur, riskerar de att begå allvarliga övertramp.
Om man tittar på de gamla sagorna, som Grimms nedtecknade berättelser, så innehåller de många element dagens föräldrar helst skulle bespara de minsta så långt det går. Men denna överdrivna psykologisering riskerar att stå i vägen för barns naturliga utveckling.
Det är lite av samma princip som driver ängsliga unga föräldrar att förbjuda barnen att leka med leksakspistoler eller spela tv-spel med våldsamma inslag. Den goda intentionen att skydda de minsta från allt hemskt kan slå tillbaka på ett sätt som inte är hälsosamt. Rädsla är något naturligt, men allteftersom vi tryggat vår tillvaro har många av de naturliga källorna till att känna rädsla försvunnit.
Till detta kommer den moraliska aspekten. Är det då fel med svordomar eller cigaretter i barnlitteraturen? Att kategoriskt säga ja eller nej går inte.
Viktigare för ängsliga föräldrar och förläggare att bära i minne är: bara för att man skildrar något betyder det inte att man uppmuntrar det. Och att barn som kläs i wellpapp får ett brutalt uppvaknande den dag de måste förhålla sig till verkligheten, men utan att ha haft möjlighet att först närma sig den på tryggt avstånd, genom böckerna.
Att inte kunna skildra en cykeltur utan att alla inblandade bär cykelhjälm är en inskränkning som kan få allvarliga konsekvenser inte bara för litteraturens utveckling, men också barnens själsliv.