Barnkultur är framtidskultur
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu är det snart val och ett sanningens ord kommer i dagarna från Leif Pagrotsky, talesperson för socialdemokraternas kulturpolitik. Nämligen, det behövs breda och ambitiösa satsningar på svensk barnkultur. Ett ord i rättan tid, för barnkultur har knappast varit ett prioriterat fält under det gångna årets kulturdebatt. Pliktskyldigast har man sått i lite kulturkorn där det gapat tomt. Nämnt att kultur är viktig för barn. Än sen?
Kulturskolans avgifter
Ett sätt att få uppmärksamhet om behovet kan vara det förslag som socialdemokraterna nu lägger om ett Barnkulturår 2012. Ett nationellt barnkulturår som innebär en kraftsamling för att lyfta kultur av och för barn och unga. Att ge alla barn tillgång till kultur, utan undantag.
Att ingen stängs ute från kulturskolan på grund av höga avgifter. Att ge möjligheter att skapa och ta vara på den kreativitet som barnet har naturligt inom sig. Men som begränsas av en påtryckande och kaotisk omvärld. Men vad händer 2013 när barnkulturåret är till ända? Här är den stora utmaningen. Att snarast se 2012 som en startraket för att komma in i en omloppsbana av självklar tillgång till kultur och egen kulturaktivitet för barnets växande. Vi får inte överge det magiska barnet, som Beppe Wolgers uttryckt det, inte driva barnet ut ur det skapande paradiset. Barnet är gåtfullt just som den kreativa människan.
Satsningar på barnkultur
Om man inte samtidigt blickar bortom ett barnkulturår så riskerar den goda satsningen att ända i besvikelser. Satsningar på barnkultur borde istället vara en självklarhet i ett långsiktigt politiskt program.
FN:s Barnkonvention, som Sverige är förpliktat att följa, säger i sin 31:a artikel att varje land skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet.
Kultur är alltså en rättighet för barnet. För varje enskilt barn, var det än befinner sig i samhället, vilka hemförhållanden det än har. Detta innebär att det behövs en långsiktig politik för barns växande med hjälp av kultur. Kultur som en inre odling, varje år.
Serietecknande och dataspel
I det rödgröna kulturlyftet finns mera permanenta satsningar för barn och unga. Ett populärkulturcentrum för pop- och rockmusik, film, serietecknande och dataspel. Jo, man måste hänga med i tiden.
Läsfrämjandeinsatser som Läs för mig pappa. Dessutom en satsning på svensk film för barn och unga, sannerligen en nåd att stilla (nej, högljutt) bedja om. I barnkulturlyftet finns också krav på maxtaxa inom kulturskolan, en nationell scen för barn- och ungdomsteater och en utökning av Skapande skola.
Alltså, med en kombination av allt detta kan Barnkulturåret 2012 bli ett trovärdigt avstamp för en varaktig satsning på barnkultur. En framtidens kultur.