För tre dagar sedan var det Kanelbullens Dag. Idag är det dags för nästa viktiga företeelse att uppmärksamma – barnen. Internationella Barndagen som inträffar årligen den första måndagen i oktober.
Men så är det väl i vår värld – smått och stort om vartannat! Kanelbullar och barn. Kommersialism och bullkonsumtion kontra barns rätt till liv och utveckling. Kanelbullen är överskattad, samtidigt som barns rättigheter är underskattad. Uppmärksamheten haltar en smula.
Förgrundsperson
Nyligen gick en förgrundsperson i kampen för barnets rättigheter ur tiden. Sylvia Lindström, 101 år gammal. Inte så många känner till henne, men hon har gjort avgörande insatser och avtryck för barns rättigheter genom ett unikt projekt: Livets träd. Långt innan Barnkonventionen kom till.
Idén till detta arbete fick hon vid ett besök i Nationalmuseet i Rom 1970. De vackra freskerna gav en vision av hur antikens romare tänkte sig Paradiset. Hon tyckte sig se livets träd i form av dignande apelsinträd. Livets träd som är en urgammal symbol i många kulturer.
Sylvia började fundera över hur barn tänkte sig livets träd. Det kom att bli en resa över hela världen under decennier där barn i många länder ombads skicka in teckningar och skrivna texter. Ett projekt som växte som ett träd i sitt omfång. Det började i Kyrkskolan i Danderyd och löpte sedan ut i världen via ambassader och FN-organ som förmedlade kontakter med skolor.
Så strömmade teckningar in, allt från barn i trygga omständigheter till flyktingbarn och barn i krig och i fattigdom som uttryckte sin förtvivlan och sin längtan.
Utställningar
Av teckningarna gjordes utställningar som vandrade runt i Sverige i skolor och i bibliotek. Och sedan ut i världen. Första internationella anhalten var FN-palatset i Genève med Rädda Barnen som inbjudare. Utställningen gick så vidare till många städer som Köpenhamn, Paris, Oslo, Madrid, och så New York 1982 vid FN:s nedrustningskonferens.
I Paris ställdes teckningarna ut i konstmuseet Centre Georges Pompidou i närvaro av ambassadören Sverker Åström. Även UNICEF engagerade sig och gav projektet sitt beskydd. År 1978 samlades teckningar och texter i den vackra boken Livets träd.
Bernadettes träd
En av de inledande texterna skrevs av Bernadette, 12 år, från Irland: Jag tycker att Livets Träd alltid står i blom. För varje blomma, som blommar och dör, kommer en annan i dess ställe. Just så som livet är. Där barn är blommor som varsamt måste skötas om. Barnen som ständigt är beroende av vuxenvärlden, må vara föräldrar, politiker eller klimatforskare för att lyfta fram en aktuell framtidsfråga som rör barns liv.
Sylvia Lindström har genom åren varit en personlig vän som inspirerat till arbete för barnets rättigheter. Vi talades vid in i det sista – om barns utsatthet, om flyktingbarns situation, om gatubarn och om alla barns rätt till liv och utveckling.
Sylvia Lindström visar det som är drivkraften i allt ideellt humanitärt arbete – att en enskild människa kan göra skillnad.