Bättre att lyfta än trycka ner
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tills nu. För under hösten har regeringen beslutat att starta en försöksverksamhet med så kallade "spetsutbildningar" redan på gymnasienivå. Försöksverksamheten kommer att omfatta sammanlagt 20 klasser, spridda över hela landet, och där undervisningen är inriktad mot ett eller flera av de teoretiska ämnena på gymnasiet och där eleverna skall tillåtas förena gymnasiestudier med högskolestudier. För att välja ut eleverna räcker det inte med ett intresse från elevens sida, eleven måste även klara de inträdesprov som kommer att tillåtas som urvalsmetod. Äntligen har klassrummens fönstren öppnats och frisk luft tillåtits strömma in.
Inte helt oväntat har spetsutbildningarna snabbt döpts om till "elitklasser". Så klart, ordet elitklass har ju en så mycket mer negativ klang än spetsutbildning. Och här visar sig Lagomlandets förlegade syn och klara tendens att "jämna ut" vad gäller skolpolitiken. Eftersom alla elever inte har samma förutsättningar eller intresse av olika ämnen så sätts nivån efter de som kan eller vill minst. Så att ingen skall känna sig sämre. Det är en missriktad välvilja som får förödande konsekvenser såväl för eleverna som för utbildningsväsendet.
Medan kritikerna förfasar sig över att det blir tillåtet för antagningsprov som mäter elevernas kunskaper inom aktuellt ämne, blundar man samtidigt för att sådana antagningsprov sedan år tillbaka redan är tillåtet beträffande idrott och musik. Att testa ett barns färdigheter i ishockey, fotboll eller musik anses nämligen godtagbart. I den socialdemokratiska skolan har man lyft fram och premierat idrottsbegåvningar, medan matematiksnillen, ordkonstnärer eller historieintresserad tvingats till en studietakt under deras prestationsförmåga. Ingen skulle komma på tanken att ta klubban från en hockeybegåvning med motiveringen att "Kalle är inte lika duktig så nu får du sitta på bänken så att han också får vara med" medan det är precis vad man har gjort med de elever som har visat på särskild fallenhet för något teoretiskt ämne.
Hösten 2009 skall försöksverksamheten vara igång och utbildningsminister Jan Björklunds förhoppning är att försöket skall bli permanent genom den gymnasiereform som förväntas år 2011. Det är bara att hoppas att det får bli så för gårdagens Sverige, som beträffande generation efter generation har kastat bort sina mest begåvade medborgare, är inget att vara stolt över. Där den gamla skolpolitiken tidigare har jämnat ut genom att trycka ner försöker nu regeringen jämna ut genom att lyfta, vilket är rätt och betydligt mer positivt. Det enda som bör tryckas ner även fortsättningsvis är dock den socialdemokratiska skolpolitiken och då helst i halsen på de beslutsfattare vars strävan av att ingen skall vara bättre än någon annan kan ha kostat Sverige många Nobelpristagare och fått understimulerade elever att tappa intresset. Det sistnämnda är i alla avseende oförlåtligt.