Strax före jul fick Kemikalieinspektionen, KemI, regeringens uppdrag att utarbeta en handlingsplan för hur man ska avlägsna ämnen som kan framkalla cancer eller genetiska skador ur produkter vi använder till vardags. Till exempel ur de 30 kilo leksaker som ett barn i Sverige enligt statistiken konsumerar årligen och ur en t-shirt som väger tre hekto men kräver hela tre kilo kemikalier för att bli till.
Nu har generaldirektör Nina Cromnier överlämnat planen till miljöminister Andreas Carlgren (C). Särskilt fokus har den på barn och ungdom, eftersom de är särskilt känsliga när de växer och stoppar allt möjligt i munnen.
Cromnier föreföll nöjd med Carlgren, hans intresse för frågan och det ökade anslaget, 100 miljoner över fyra år. "Det här ger oss helt andra förutsättningar", sa hon.
Annorlunda låter det från Miljöpartiets talesperson om kemikalier, Åsa Romson, tillika språkrörskandidat. Regeringen må ha bättrat sig jämfört med förra mandatperioden, men fortsätter att överanstränga KemI med uppgifter.
Världens kemikalieproduktion har ökat från mindre än tio miljoner till över 400 miljoner ton på 50 år. Alltmer kemikalier och varor som innehåller dem produceras i länder där man av olika skäl har en sämre koll på riskerna än i Europa.
Problemet är globalt, men verkningarna känns in på vars och ens hud - vad innehåller solkrämen?
Frågan är inte parti- eller blockskiljande. I Sverige har vi i en lång tradition av att partierna tävlar om att vara bäst på miljöpolitik.
Frågan är metoderna och avvägningen mot ekonomiskpolitiska krav - läs jobben.
När KemI i Carlgrens efterföljd talar om en "En giftfri vardag" torde det kunna sättas upp på samma konto som i fjol regeringens "reformambitioner", kontra hårda vallöften.
För inte blir vi helt kvitt gifterna. Utan gifter skulle samhället gå i stå och alla som röker och dricker kaffe upp i limningen.
Se bara på dioxinet. Å ena sidan dödskallemärkt. Å andra sidan något vi tolererar när det återfinns i surströmmingsburken.
År 1962 kom Rachel Carsons bok "Tyst vår". Ungefär samtidigt uppmärksammades hur först djur och sedan människor i Minamata i Japan blivit sjuka och dött. Utsläpp av bekämpningsmedel och tungmetaller var orsaken.
Människans förmåga till självförstörelse, enskilt och i grupp, finns med oss sedan begynnelsen. Men det är först sent i vår korta tillvaro på jorden som den också blivit ett hot mot artens överlevnad, via kunskapen om fysik och kemi. Samtidigt som den kunskapen blivit ett oundgängligt bidrag till ett bättre liv.
Men det gäller då förstås att fortsatt hålla koll på parabener, ftalater, perfluorerade ämnen. Med mera.