Andelen av befolkningen som inte är negativt inställd till invandring ökar. Inte mycket, men den ökar, och det är glädjande.
SOM-institutet vid Göteborgs universitet har under lång tid genomfört attitydundersökningar om hur medborgarna ser på invandring. Resultatet av den senaste undersökningen visar att 41 procent tycker att det är bra om Sverige tar emot färre flyktingar. De invandringskritiska har marginellt minskat från föregående år och de är långt ifrån 1993 års andel om 65 procent.
Annars hade man ju kunnat gissa att trenden skulle gått åt det andra hållet, med tanke på att Sverigedemokraterna tagit plats i riksdagen, men trots det har vi i allmänhet blivit mer toleranta. Snarare säger magkänslan att de som är invandringsmotståndare blivit mer polariserade än tidigare.
Ett samband med utbildningslängd finns, ju längre utbildning desto tolerantare är man. Man anar att det är främst inom grupper som känner av ökad konkurrens på arbetsmarknaden som missnöjet finns. Det vill säga främst inom gruppen lågkvalificerade och ofta med lågavlönade jobb. Det är samma grupper på arbetsmarknaden som under rekordåren utökades genom massiv arbetskraftsinvandring.
Även när det fanns gott om arbetstillfällen fanns ett motstånd mot att andra skulle tillåtas komma hit och ta våra jobb eller leva på vårt arbete. Vilket illustrerar ett av problemen för invandrarna: arbetar de tar de jobben för svenskarna, är de arbetslösa lever de på andras arbete. För dem som bestämt sig för en uppfattning går det alltid att hitta argument för sin sak och bortse från de som talar emot.
Sedan 1993 har en hel del hänt.
Då hade Sverige precis genomgått den värsta perioden av ekonomisk kris sedan Krügerkraschen. Sverige var inne på sitt tredje år med minskande BNP och de ekonomiska åtstramningarna var kännbara för alla.
Att en majoritet av befolkningen då var kritisk till ökad invandring kan till stor del förklaras mot den bakgrunden. Svåra tider gör det dock inte mer acceptabelt att stänga gränsen för medmänniskor som söker en fristad här.
På motsvarande sätt kan den trend som sedan dess fått fäste delvis förstås som att toleransen ökar när vi får det bättre. Även om vi i Sverige är illa ute som exportberoende land, med liten inhemsk marknad, har vi inte drabbats så hårt av krisen i världsekonomin.
Ännu kanske man ska tillägga, för om Eurokrisen tilltar och Kina bromsar in kan även vi få stora problem. Om det inträffar riskerar vi att den positiva trend som rått sedan 1993 bryts. Innan krisen slog till på allvar i Europa och särskilt i Euroländerna besattes inte särskilt många stolar i parlamenten av invandringskritiska partier.
Men opinionen kan förändras snabbt. I det senaste valet i Grekland fick det nynazistiska partiet Gyllene gryning sju procent av rösterna. Partiet vill bland annat minera gränsen mot Turkiet, för att hindra illegal invandring.
När ekonomin går ned verkar ljudet av stöveltramp aldrig långt borta. Detta gör det helt nödvändigt att komma till rätta med ekonomin i Europa.