Igår började Gotlands elever i skolan igen efter sommarlovet. Nya skolor att hitta i, nya klasskamrater och lärare. Men även något nytt för alla sjätteklassare som nu ska få betyg, kvitton med siffror på om de duger eller inte. Stödet för betyg, även till ännu yngre barn, tycks mig oroväckande starkt.
Betyg är ett relativt bra verktyg för att förutsäga vilka elever som har bäst förutsättningar att klara sig bra i högskolan, och därför nödvändigt i slutet av grundskolan, av urvalsskäl. Jag fick betyg från åttan. Det var skoj, jag var aldrig bland dem som fick underkänt. Men en del förändrades då. Vi var ofta frustrerade över bedömningarna. "Kommer det på provet" var en vanligare fråga än "varför är det så". Våra individuella intressen fick mindre utrymme, standardiserade och lättolkade prov mer.
När jag några år senare arbetade som lärarvikarie insåg jag att mycket tid går åt för att mäta och rangordna eleverna. Tid som kanske kunde ha ägnats åt pedagogisk utveckling, för att hårddra det. Självklart måste eleverna och deras kunskaper följas upp och kontakten måste hållas med föräldrar. Men betygsskalor är inte bästa sättet att nå dit.
Bland 27 europeiska länder som jämförts i OECD:s internationella skolresultatjämförelse ligger Italien, Portugal, Grekland, Bulgarien, Turkiet och Rumänien klart sämst till. Samtliga dessa länder ger sifferbetyg från första klass. Samtidigt som de mest framgångsrika länderna erbjuder olika typer av bedömning - större möjligheter till individanpassning efter elevers olika styrkor och svagheter.
En annan sak är att det går inflation i betygen, elever med toppbetyg har i Sverige ökat 28 gånger sedan 1997 (i takt med att god betygsstatistik blir ett konkurrensverktyg, för skolor, på en skolmarknad med vinstintressen).
Ett viktigt argument för tidigare betyg var en anpassning till EU. Trenden i Europa är dock att betygen senareläggs, och att de kompletteras eller ersätts med beskrivande omdömen. Europa följer i allt högre utsträckning aktuell forskning, som visat att det är negativt om bedömning och återkoppling reduceras till en fråga om betyg. Sverige anpassar sig till något som övriga Europa rör sig bort från.
Betyg går inte att undvika utan resurser till individanpassad bedömning och undervisning. Det är ett bevis på misslyckande när betyg behövs i allt lägre åldrar.
anna.ardin@gotlandstidningar.se