Luften är fri, brukar det heta på skolgården. Men etern är inte fri, utan tvärtom rejält beskattad. De kommersiella radiokanalerna betalar i dagsläget drygt 130 miljoner i skatt varje år, för nöjet att sända radio.
Vänligen notera: vi talar inte om skatt på de pengar man tjänar på radioreklamen, utan om en så kallad koncessionsavgift, skatt på själva rätten att sända. Och den motsvarar 20-25 procent av branschens hela omsättning.
De kommersiella radiokanalerna kostar inte staten en krona. Koncessionsavgiften täcker inte någon ökad kostnad för skattebetalarna. Inte heller kan den jämföras med utsläppsrelaterade avgifter: en radiosändning ger inga negativa miljökonsekvenser, tar inga ändliga resurser i anspråk.
Det finns faktiskt inget vettigt skäl att beskatta rätten att sända radio. Inte heller finns någon motsvarande skatt för andra medier.
I en debattartikel i Sydsvenskan (27/5) pekar branschföreträdare på det absurda i radiobeskattningen. De ger Folkpartiets begåvade kulturpolitiker Christer Nylander välförtjänt beröm för hans rapport En liberal framtidssatsning på radion. Samtidigt passar de på att ge det moderata kulturdepartementet en känga - därifrån råder radiotystnad.
Ja, kulturministern hör man sällan ifrån. Varför Moderaterna tvunget skulle ha hand om kulturfrågorna i alliansen är obegripligt. Varför inte strukturera om lite i regeringen, Reinfeldt? I Folkpartiet finns flera kloka kulturpolitiker, som faktiskt vill driva kulturpolitik. Med dem på departementet skulle luften förhoppningsvis bli fri, också för den kommersiella radion.