Befriande med en ny regering
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Statsminister Fredrik Reinfeldt lyckades markera det nya i flera angelägna poänger under uppläsningen av regeringsförklaringen, även om de som förklaringar betraktat alltid är lika omständliga som om en kock skulle beskriva vad som står på menyn genom att radda upp alla ingredienser i anrättningarna för gästerna.
Det var befriande att höra statsministern säga att det faktiskt råder massarbetslöshet trots högkonjunkturen, efter år av förnekande av problemet från socialdemokraterna. Lika efterlängtat var det att höra ordet misslyckande nämnas i samband med regeringsförklaringens ord om integrationspolitiken och vikten av att bryta utanförskapet. Även på det området har socialdemokraternas politik varit hopplöst inslagen på fel kurs, liksom i skolpolitiken som nu förnyas. Också konstaterandet att rättsväsendet måste komma närmare människorna var på sin plats.
Traditionella inrikespolitiska frågor har med rätta stått i fokus för den borgerliga alliansen, men Fredrik Reinfeldt gjorde en välkommen markering i regeringsförklaringen om att arbetet för att stärka demokrati i världen ska ges starkare prioritering och att Sverige ska vara en pådrivande kraft i den Europeiska unionen. Här finns mycket att göra.
Osedvanligt stora glashusstenar
Den övergripande ambitionen i regeringsförklaringen var dock att tydligt markera att alliansen ska vara "en öppen regering som lyssnar på alla medborgare" och är öppen för att sluta breda uppgörelser. Det vill väl till när socialdemokraterna gör sitt bästa för att trumma in budskapet om motsatsen. Göran Persson valde till och med att gå så långt som att kritiskt tala om en moderat enpartiregering, vilket mot bakgrund av hur socialdemokraterna ser på samarbete med andra partier är att kasta osedvanligt stora stenar i glashuset.
Självklart är det flest moderater bland ministrarna i den nya regeringen. Det avspeglar bara det faktum att partierna är olika stora. Men de övriga partiernas ministrar passar väl in i ansvarsfördelningen inom alliansen.
Centerpartiet får ansvar för närings- och miljöpolitik genom utnämningarna av Maud Olofsson som näringsminister och Andreas Carlgren som miljöminister. Folkpartiet tar som väntat kommando över utbildningsdepartementet genom skolminister Jan Björklund och utbildningsminister Lars Leijonborg. Kristdemokraternas Göran Hägglund basar över socialdepartementet och Maria Larsson tar under honom hand om folkhälso- och socialtjänstfrågor. Att folkpartiet dessutom får ansvar för EU-frågorna genom Cecilia Malmström är glädjande. Mera otippat var att partiet även genom Nyamko Sabuni tar hand om integrationspolitiken.
Den mest oväntade utnämningen i alla kategorier var dock att Carl Bildt återvänder i regeringsställning på posten som utrikesminister, trots att ihärdiga rykten länge gjort det gällande. I honom får regeringen en person som väl matchar Jan Eliasson: pricken över i:et i en regering som väl lever upp till förväntningarna på alliansen.