Behandla alla länder lika!

Politik2006-10-16 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kim Jong Il är en bisarr ledare och den nordkoreanska familjediktaturen är en anakronism.
Det är obegripligt att 20 miljoner människor i globaliseringens tidevarv kan till den grad isoleras från omvärlden att de upplever sitt system som normalt, ja, till med som en förebild för andra länder.
Men är Kim Jong Il farlig? Inte för USA i alla fall, men hans påstådda kärnvapenutveckling ger Bush en förevändning för att bygga upp det rymdmissilförsvar ("Stjärnornas krig") som Reagan misslyckades med att skapa.
Den amerikanska rustningsindustrin är naturligtvis glad för nya order, men om projektet är föranlett av Kim Jong Ils skrävlande om atombomber är det bortkastade pengar.

Finns större syndabockar
Kims farlighet består närmast i den nervositet han sprider bland grannländerna i Asien och den destabilisering av närområdet och atomupprustningsspiral detta kan leda till. I förlängningen hotas naturligtvis de välmotiverade försöken att begränsa kärnvapenspridningen i världen.
Men där finns det större syndabockar, till exempel USA:s allierade Pakistan och Indien. För att inte tala om Israel, som byggt upp en ansenlig kärnvapenarsenal med "västs" goda minne.
Till detta kommer att Sydkoreas huvudstad Seoul ligger inom skotthåll för Kim Jong Ils kanoner. Det är hans verkliga trumfkort. Inte de atombomber som han med jämna mellanrum påstår att Nordkorea är i färd med att utveckla. Nu även provat underjordiskt, om detta inte är en ren bluff.

Försökt isolera Nordkorea
Varje försök att använda atomvapnen mot till exempel Sydkorea eller Japan skulle leda till ett massivt kärnvapensvar från USA. Ingenting tyder på att Kim Jong Il skulle vara så galen att han sätter sin egen regim och till och med sitt eget liv på spel.
Medan USA ännu styrdes av den mer begåvade Bill Clinton fördes förhandlingar med Nordkorea, som ledde till att kärnvapenplanerna lades på hyllan.
Omsvängningen i Nordkoreas kärnvapenpolitik kom med Bush och hans tal om "Ondskans axelmakter". Under Bush har USA vägrat att förhandla direkt med Nordkorea, något som Pyongyang eftersträvat.
I stället har USA försökt isolera Nordkorea. USA:s politik gentemot Nordkorea är ännu ett utrikespolitiskt fiasko, som nu också blivit ett slagträ i den amerikanska valkampanjen.
Men det är inte bara Bush som än en gång står med rumpan bar. De kinesiska ledarna verkar minst lika besvärade av Kim Jong Ils senaste turer. De vet i dagsläget uppenbarligen inte hur de ska hantera Nordkorea, trots att de har bättre kunskaper om landet än några andra.

Behövs mer dialog
USA försöker få med sig världen på hårda "straff" för Nordkorea. Japan, vars nya högerregering letar argument för japansk upprustning, har redan ställt upp.
Men i övrigt är det få länder som tror på hot och sanktioner. Nordkorea är redan isolerat. Vad som behövs är mer dialog och förhandlingsvilja, särskilt från USA:s sida.
Därutöver krävs nya tag i nedrustningspolitiken. Alla länder som skaffar kärnvapen eller försöker göra det måste fördömas. Inte bara USA:s fiender Iran och Nordkorea.
Annars kommer allt fler länder att revoltera mot icke-spridningsavtalet (NPT) enbart av den anledningen att det upplevs som orättvist.