Spelar det någon roll om vi har en råvaruproduktion av livsmedel i Sverige eller inte? På senare tid har allt fler uppmärksammat att ägandet av livsmedelsindustrin flyttat utomlands. Särskilt tydligt har det blivit i mejeriindustrin, efter Arlas fusion med Milko, och nu Skånemejeriers försäljning till franska Lactalis. Efter dessa strukturgrepp kommer ungefär 10 procent av den svenska mjölken att processas genom ett svenskägt mejeri.
Vad kommer att hända med råvaruproduktionen? Är det viktigt för livsmedelsindustrin att det finns en svensk råvaruproduktion, eller kan de lika bra importera den råvara de behöver?
Vi kan se ett nymornat intresse för mat hos fler och fler. Mat är inte bara billigaste möjliga bränsle för vår kropp. Mat är också en upplevelse, syn, lukt och smak. Mat är också värderingar om djurvälfärd, miljö, ekologiskt eller närproducerat. Maten ska vara trygg tycker många. Maten kan också vara berest till och med runt hela jordklotet innan den landar på just min tallrik. Men den kan också ha inhandlats i en gårdsbutik nära mig. Mat är inte längre en överskottsprodukt som dumpas på marknaden med hjälp av sjuka subventioner, som ännu allt för många tror, eller vill tro?
Efterfrågan av mat ökar, och förväntas fortsätta öka kraftigt även framöver. Utvecklingen i livsmedelskedjan har gått snabbt. Som exempel kan nämnas, ökad konkurrens i alla led, handelns utveckling med egna varumärken och centrala upphandlingar, livsmedelsindustrins strukturomvandling, lönsamhetspress och en minskad produktion i primärledet för vissa råvaror.
Den svenska primärproduktionen lever ännu i viss utsträckning kvar i ett kostnadsbaserat synsätt. På en konkurrensutsatt marknad, utan politiska skyddsnät finns inga garantier för att få betalt för sina kostnader, tvärtom gäller det att anpassa sin produktion efter vad marknaden är beredd att betala.
Efter EU-inträdet har den svenska matmarknaden vuxit med fem miljarder om året. Trots det har värdet av den svenska matproduktionen minskat med två procent per år. En förklaring är att mångfalden i butikerna har ökat, och att de svenska konsumenterna i allt högre grad väljer dyrare produkter. Ytligt sett har importen varit boven i dramat under de senaste femton åren. Svenska standardprodukter trängs från två håll. Å ena sidan väljer konsumenter med lägre krav på kvalitet eller med begränsad budget billigare importerade varor. Å andra sidan föredrar konsumenter med hög betalningsvilja mer exklusiva produkter även de är i hög utsträckning importerade. På ett djupare plan kan man säga att det är den svenska livsmedelsproduktionens bristande konkurrenskraft i båda dessa marknadssegment som är det egentliga problemet.
Alla som kan påverka konkurrenskraften för svensk livsmedelsproduktion måste dra sitt strå till stacken! Bönderna, livsmedelsindustrin, handeln, forskning och utveckling och politikerna.
För produktionsresurserna och kompetensen kommer att behövas även i Sverige när efterfrågan av livsmedel och energi ökar.