Bejaka skillnader mellan alla människor
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Frågan är naivt ställd, det medges. Tankar, känslor och intelligens har förstås mycket större betydelse för vem man är och för ens relationer till andra än kroppsstyrka, motorik eller till och med fortplantningsförmåga. Men det är ändå inte Dahlströms forskning i sig som upprör mest. Utan de slutsatser hon drar av den.
Tvärtemot de som satt jämställdhet som det högsta målet och för vilka skillnader mellan könen är ett hot mot denna hävdar Dahlström att det finns avgörande skillnader och att kvinnor och män därför är lämpade för olika uppgifter.
Hon har varit i blåsväder förr och nu förs en animerad diskussion med anledning av att hennes senaste bok, Könet sitter i hjärnan, nyligen har kommit ut. En del anser att slutsatserna är dåligt underbyggda. Det är i så fall en fråga som bör prövas av vetenskapssamhället, men enbart det faktum att resultaten uppfattas som kontroversiella innebär förstås inte att de behöver vara mindre riktiga. Och ur ett biologiskt perspektiv får de betraktas som intressanta; frågan är vilka konsekvenser de bör få utanför laboratoriet.
Men både Dahlström och hennes kritiker begår samma misstag. Nämligen att de fäster alltför stor vikt vid statistiska samband och glömmer bort de enskilda individer som döljer sig bakom dessa.
Dahlström vänder upp och ner på överdrivna jämlikhetssträvanden där kvotering och en rad andra tveksamma politiska verktyg används för att anpassa verkligheten till politiskt korrekta teorier om hur saker och ting borde vara. Men samtidigt hamnar hon i samma fälla själv, fast tvärtom, när hon hävdar att män inte är lika bra som kvinnor på att städa eller inte bör vara hemma med barnen i samma utsträckning.
Den rimliga politiska och samhälleliga konsekvensen, om man nu överhuvudtaget ska dra en sådan, borde i stället vara att utgå ifrån det både biologister och likhetsfeminister kan vara överens om, nämligen att skillnaderna inom ett kön är större än mellan dem. Det innebär att alldeles oavsett vilka statistiska skillnader eller likheter man kan se mellan män och kvinnor så kommer de att säga ganska litet om varje enskild person.
Alla kvinnor är inte bra på att ta hand om barn. Vissa män är bra på att dammsuga. Bör vi dra några stora politiska växlar på det? Knappast. Förutom då att familjer bör lämnas så stort utrymme som möjligt att själva bestämma vem som ska ta hand om barnen och hur länge. Eller att det är inom högskolor och företag - inte av politiker, biologer eller genusforskare - som det bör avgöras vem som lämpar sig som matematiker eller styrelseproffs.
Kvinnor och män är olika. Men framför allt är människor det.