Bekräftade farhågor

Politik2009-05-04 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När Marianne Samuelsson av den socialdemokratiska regeringen utsågs till landshövding på Gotland reagerade såväl chefredaktör Rolf K. Nilsson som undertecknad på den politiska utnämningen. Fru Samuelsson (tidigare språkrör för miljöpartiet) fick jobbet som tack för att hennes parti utgjort stöd till Göran Persson-regimen.

Hon hade inga formella meriter för uppdraget som landshövding, hon visste inte särskilt mycket om Gotland och hon hade i sina tidigare uppdrag (bland annat som riksdagsledamot) gjort anmärkningsvärt få avtryck och intryck. Dessutom saknade Marianne Samuelsson ett nätverk i de kretsar som verkligen kunde göra en positiv skillnad för Gotland.

För denna kritik fick Rolf K. Nilsson och jag väldigt mycket skäll; vi var oartiga, ogästvänliga, ouppfostrade och så vidare, och så vidare...

I dag ser vi det sorgliga resultatet av Samuelssons tid som landshövding. Statsmakterna struntar fullständigt i Gotland och öns problem. Kommunikationseländet är lika omfattande som det alltid har varit (även om Gotlandsbolaget gör så gott det kan). Ingen tror på allvar längre att vägprisprincipen ska komma att gälla också för Gotlands vattenväg till fastlandet. Vi har helt enkelt inga raka kontaktvägar till de verkliga matkhavarna. Därtill är öns landshövding allt för svag. Man kan nästan längta tillbaka till den tid då Jan Lundgren kunde ringa direkt till Ingvar Carlsson...

Dessutom är öns företagare (just nu Werkelin och Fingal) djupt besvikna på Länsstyrelsens avoga inställning. Och Länsstyrelsens chef är Marianne Samuelsson.
Gotland behöver starka lokala företrädare som respekteras i Stockholm. Det har vi inte idag. Det är djupt bekymrande och de stolta målet om 65 000 "gotlänningar" känns just nu oändligt fjärran. Samtidigt förvandlas försvarets kommandocentraler till kommunkontor och företagsflykten accelererar...

Det har i alla tider bugats, nigits och fjäskats för våra landshövdingar, oavsett om de varit starka eller svaga. Det har Gotland inte längre råd med. Nästa landshövding måste vara en tungviktare som på ett kraftfullt sätt kan företräda ön (jojo, jag vet att på pappret så är landshövdingen statens "representant", men så fungerar det ju inte riktigt i praktiken). Därför kan vi hoppas på att Marianne Samuelsson, snarast, efterträds av Urban Bäckström.