Ledare: Bekvämt att skylla på torka

Återigen ser vi hemska bilder av kvinnor som släpar på undernärda och döende barn på en oviss vandring efter vatten, mat och skydd mot den brännande solen. Det är nästan alltid kvinnor - männen skymtar mest som tungt beväpnade krigare, till synes rätt välnärda.

Djupare analys nödvändig
Det är bra att media ägnar några veckors uppmärksamhet åt svälten på Afrikas horn, men man skulle önska att analysen gick litet djupare. Svältkatastrofen i Somalia och angränsande länder är en komplex historia som inte bara eller ens i första hand handlar om uteblivna regn, och sammanbrottet för det internationella humanitära biståndet beror inte bara på väpnade islamister, utan också på "västs" ökade sammanblandning av bistånd och militära insatser.

Krig och politik är orsaker
Svälten på Afrikas horn handlar i grunden om fattigdom, krig med åtföljande politisk desorganisation (som utländska interventioner bidragit till), korruption och politiska prioriteringar av regeringarna i området som lämnar miljoner människor åt sitt öde. Men det är bekvämare att skylla på torkan, som förvisso är värre än på många år, och nu gjort läget akut för miljontals människor som redan levde på svältgränsen. Svält är en daglig företeelse i Afrika, och den beror i allmänhet inte på att det saknas mat utan på att människor är för fattiga för att kunna betala vad maten numera kostar. Matpriserna i till exempel Somalia har fördubblats på ett år, mer som en följd av uppgång av världsmarknadspriserna än av lokal missväxt.

Somalia är ett land som saknat en fungerande regering i 20 år. På papperet är det en stat, representerad i FN, men den klanbaserade provisoriska regering (TFG) som det internationella samfundet installerat och försöker hålla under armarna, kontrollerar bara några kvarter av huvudstaden Mogadishu och några fläckar ute i landet. Några provinser i norr, Somaliland och Puntland, har brutit sig ut och försöker leva sitt eget liv. I övrigt styrs landet av väpnade klaner och familjer, ibland lierade med de islamistiska rörelser, framför allt al-Shabaab, som kontrollerar det mesta av södra och centrala Somalia och bortåt hälften av huvudstaden.

USA och Etiopiens invasion
De väpnade "islamisterna" har sina rötter i de muslimska domstolar som i brist på annan rättskipning i landet upprättades av klanfamiljer på 1990-talet och som innehöll både mer moderata och radikala element.

Beväpningen var ett led i upprätthållande av ordningen, men kom med tiden att utnyttjas för mer politiska syften. 2006 kontrollerade islamiska domstolarnas råd (SICS) i stort sett hela landet. En kort tid av fredliga förhållanden rådde innan USA med det kristna grannlandet Etiopien som militär entreprenör invaderade Somalia och tillfälligt krossade domstolsmilisen.

Förstörda möjligheter
Så här efteråt är det uppenbart att Bush-administrationen då slog igen ett "fönster av möjligheter" och bäddade för dagens situation. Etiopien har tagit hem sina trupper (men ingår i Afrikanska unionens fredsstyrka), och väst accepterade 2009 en av de moderata islamistiska ledare som man jagat bort 2006 som president för den provisoriska regeringen. Men då var skadan redan skedd. De väpnade islamisterna är tillbaka, och nu med ett mer radikalt budskap och ledarskap.

Inte desto mindre måste en politisk lösning uppnås som inkluderar dessa väpnade islamister. Somalierna måste få chansen att själva bestämma över sitt öde. Det är enda sättet att få slut på våldet, och långsiktigt förbättra den humanitära situationen i landet. Som bonus kan världen få en lösning på piratverksamheten utanför Somalia som idag kan pågå helt ostört från land.