Den utdragna och stundtals bittra nomineringsstriden mellan Barack Obama och Hillary Clinton ansågs i efterhand ha gynnat Obama i presidentvalet 2008. Republikanerna bestämde sig för att försöka upprepa demokraternas framgång genom att göra årets primärval proportionella. Det lär man ångra idag.
Den långa primärvalskampanjen har inte stärkt utan tvärtom försvagat huvudkandidaten Mitt Romney, utan att frambringa någon ny valbar kandidat.
Vad värre är för republikanerna: Primärvalsstriden har utvecklats till en uppvisning i religiöst bigotteri och cynisk moralkonservatism (som till exempel att både kräva förbud mot aborter och försöka stoppa preventivmedel som skulle kunna minska antalet aborter), invandringsfientlighet och ekonomisk populism som inte tilltalar alla väljare.
Flagnat rykte
Romneys rykte som en relativt liberal republikan har flagnat i takt med att han tvingats göra allt större eftergifter till partiets högerflygel, och ju längre han måste fiska röster hos de ultrakonservativa, desto fler kvinnor och latinos (spansktalande) hinner han skrämma bort. Och ju fler tillfällen får att han sprida grodor omkring sig.
Miljardären Romney har både hunnit säga att han inte oroar sig för USA:s fattiga och skryta med att hans fru kör omkring i två Cadillacs.
Romney har hittills skrapat ihop 495 delegatröster. Det är visserligen dubbelt så många som närmaste konkurrenten Rick Santorum, men långt ifrån de 1144 som krävs för att utropa sig som segrare.
Troligen avgörs inte nomineringen förrän de folkrika delstaterna Texas och Kalifornien, som tillsammans har 327 delegater, lagt sina röster kring månadsskiftet maj-juni. Men avgörandet kan också dröja till partikonventet i Tampa, Florida, i slutet av augusti. Det skulle stärka bilden av ett splittrat och alltmer högervridet parti och försvaga den kandidat som till sist väljs.
Idealisk situation
Det kan tyckas var en idealisk situation för president Obama och demokraterna i kongressen, som också går till val i höst. I synnerhet som den amerikanska ekonomin visar tydliga tecken på återhämtning. Det skapas runt 200 000 nya jobb i månaden i USA, och arbetslösheten minskar om än sakta.
Demokraterna har traditionellt det största förtroendet när det gäller hantera ekonomin, och Obamas opinionssiffror har också stadigt förbättrats sedan i höstas. Men samtidigt som fler amerikaner säger sig vara optimistiska om ekonomin, så har den senaste tidens kraftiga bensinprishöjningar räckt för att på nytt sänka presidentens siffror.
Oljeprishöjningarna är i sin tur ett resultat av den krigshysteri som Israel och dess inflytelserika lobby i USA gör allt för att uppamma kring Iran.
Hand i hand med det militärindustriella komplexet, som behöver nya rustningsorder efter Irak och Afghanistan, där motgångarna hopar sig för USA. Obamas har annars så här långt haft ryggen fri i utrikespolitiken, och vill naturligtvis inte äventyra det förtroendet genom ett nytt impopulärt krig i Mellanöstern, i synnerhet som han behöver pengarna för den långsiktiga budgetsaneringen.
Men även om de amerikanska väljarna just nu - ofattbart nog - tycker att en ännu inte utsedd republikansk kandidat (oavsett vilken) som inte lagt fram något program alls skulle sköta ekonomin bättre än Obama, så tyder det mesta på att Obama får förnyat förtroende i höst.
I valbåset den 6 november är det skarpt läge, och det livar förhoppningsvis upp förståndet hos en och annan som idag retar sig på bensinpriser och fria preventivmedel. Men vägen dit är lång och fylld med gropar.