Intresseorganisationer skriver insändare, bjuder in till informationsmöten eller försöker övertyga politiker om att driva en viss fråga.
Vissa gör allt sitt påverkansarbete själva, medan andra tar hjälp av PR-konsulter. Deras tjänster kan inbegripa allt från hjälp att formulera debattartiklar till lobbying.
Det finns de som moraliserar över detta. Kommunikationsexpertis ses som mystiskt och lite ondskefullt, snarare än det ganska odramatiska hantverksarbete det oftast handlar om.
"Filar på en artikel om vikten av tillväxt. (Helt frivilligt och på eget initiativ)", skriver riksdagsledamoten Veronica Palm (S) på Twitter. Parentesens orsak står att finna i de senaste dagarnas avslöjanden av hur S-märkta konsulter från lobbyistföretaget Prime, på uppdrag av Svenskt Näringsliv, försökt styra Socialdemokraterna i tillväxtorienterad riktning.
Uppdraget hade kunnat vara helt oproblematiskt, om förre SSU-ordföranden Niklas Nordström och hans kollegor hade berättat för sina partikamrater vem beställaren var. Istället agerade man under täckmantel. På Göteborgs-Postens ledarsida skriver Niklas Nordström, under epitetet S-krönikör, om behovet av socialdemokratisk omprövning på tillväxtområdet (19/10). Både då och i en krönika den 21 september hänvisar Nordström till Primes systerbolags United Minds analyser av S. Han nämner naturligtvis inte att de jobbar för samma företag, i samma kontorslokaler.
"Jag säljer inte mina åsikter, jag säljer min kompetens", sade tidigare Ung Vänster-ordföranden Jenny Lindahl Persson när hon fick jobb som PR-konsult i början av 2000-talet.
Svenskt Näringsliv och dess utsända borde lära av den devisen. Så slipper tidigare partikamrater känna sig förda bakom ljuset i fortsättningen. Det kan ju rentav vara bra för den fortsatta påverkansverksamheten.