Besvär kring fastighetsskatt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Regeringens förslag handlar i korthet om att dels ersätta dagens löpande beskattning med en enhetlig kommunal avgift, kopplad till taxeringsvärdet men om maximalt 4 500 kronor, dels höja reavinstskatten från 20 till 25 eller 30 procent, beroende på vilket av de två alternativ som varit ute på remiss som föredras.
Problemet är bara att inget av alternativen är särdeles bra. Kritiken mot regeringen i remissyttrandena har varit massiv och även i de egna leden hörs röster för att se över den föreslagna konstruktionen.
Utgångspunkten att bostadssektorn ska finansiera reformen är klok, men som många kritiker påpekar riskerar en höjning av reavinstskatten föra med sig att färre flyttar. Minskad rörlighet på bostadsmarknaden betyder minskad rörlighet på arbetsmarknaden. Knappast något som ligger i linje med regeringens ambition att göra allt för att öka arbetsutbudet.
Skev fördelning
Ett annat problem med reformen är att den inte precis är riktad till de tungt beskattade småhusägare som kristdemokraterna gjorde sig till språkrör för i valrörelsen. Kombinationen av en låg "maxtaxa" på den kommunala avgiften och avskaffad förmögenhetsskatt (som ju också påverkar boendet) ger istället en rejäl skattesänkning främst åt dem som bor i stora hus i tillväxtområden runt landets storstäder. Finansieringen i form av högre reavinstbeskattning drabbar ju alla, så fördelningspolitiskt blir det sammantaget rätt skevt.
Flera tunga remissinstanser som Skatteverket och Villaägarnas riksförbund siktar in sig på uppskovsmöjligheterna för reavinstbeskattningen. Om de gjordes mindre generösa skulle skattesatsen kunna sänkas istället för att höjas. Att staten skjuter ett snabbt växande miljardberg av uppskov framför sig är inte hållbart i längden och rimmar dessutom illa med regeringens ambition att fastighetsbeskattningen ska vara enkel att förutse.
Vad som vore önskvärt är dock inte alltid politiskt möjligt. På tisdagen kommenterade finansminister Anders Borg den massiva kritiken med att regeringens förslag i stort sett är bra, men att regeringen så klart kommer att lyssna på remissinstanserna.
I själva verket skulle nog finansministern vara gladare om han kunde lägga hela fastighetspaketet åt sidan och koncentrera sig på jobben istället. För hur än regeringen vrider och vänder på fastighetsfrågan kommer det visa sig att det var betydligt enklare att lova att slopa skatten än att genomföra det. I alla fall utan att det kostar mer än det smakar.