Finansminister Anders Borg (M) verkade vara upprörd under debatten med Tommy Waidelich (S) häromdagen. Betonghäckar kallade han Socialdemokraterna, utan att ens lyssna på Waidelichs argument.
Det var trist att höra Borg på det här sättet och är inte värdigt en finansminister att i brist på argument håna motståndaren.
Blir han rädd för Juholt
Hade det skett på en lägre nivå hade det kanske inte varit lika allvarligt, men när en av Sveriges mest inflytelserika män med en stor makt över svensk politik uttalar sig så är det en skam.
Man kan undra varför den annars så saklige Borg plötsligt blir så irriterad? Ser han Socialdemokraterna och dess talesman Waidelich som ett så stort hot? Blir han rädd för Juholts mer avslappnade och bitvis skämtsamma jargong? I så fall är det bara bra. Regeringen har fått regera ostörda alltför länge.
Waidelich ställde rätt frågor. Hur kan det vara arbetsbrist samtidigt som vi har hög arbetslöshet? Att det beror på regeringens ovilja att utbilda arbetslösa vet vi så väl, och det vet Borg också.
Skämdes för missmatch
Kanske skämdes han lite för att de inte hade förstått att det här skulle bli konsekvensen och försökte därför med klassisk "skjut över skulden" på vad ett annat parti gjorde för 30 år sedan.
Borg och Reinfeldt verkar vara övertygade om att skattesänkningar är det enda som hjälper Sverige.
Men någon ska betala detta och en del av den notan gick på studiekontot där både arbetsgivare och arbetslösa blev blåsta. Men Borg menar kanske att företagen själva ska stå för utbildningskostnaderna? Kanske inte helt fel tänkt, men då borde man ha berättat för företagen det i god tid innan.
Nu fungerar det oftast bäst om staten övergripande kan se till att det finns medel för studier för att tillgodose företagen med väl utbildad arbetskraft. Det har bara regeringen Reinfeldt inte förstått.
Bara skattesänkning
Från den gamle avsatte moderatledaren Bo Lundgren hörs ekot av hans mantra, "skattesänkning, skattesänkning, skattesänkning". Lundgren fick sparken som partiledare.
Reinfeldt/Borg för samma politik utan att säga det högt. Men nog måste det eka av Lundgrens mantra i deras huvuden. Hur ska man annars förklara deras ovilja att se något annat?