Betygsätt utbildningar såväl som eleverna

Politik2008-06-05 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Varje år kommer olika listor på världens bästa universitet. I toppen brukar de bästa amerikanska universiteten trängas, tätt följda av Cambridge och Oxford. Mellan de svenska universiteten brukar det dock vara glest, åtminstone längre upp i listorna. Karolinska institutet klarar sig ofta bra, liksom Uppsala universitet.

Sådana här försök till rankinglistor kan vara provocerande, speciellt för lärosäten som hamnar lite längre ner. Men de är såklart användbara för begåvade studenter som efterfrågar det allra bästa. Och som kan tänka sig att flytta långt hemifrån för att få det.
Fast ännu mer användbar för de flesta hade ju en svensk rankinglista varit. Och därför är det välkommet att regeringen gett högskoleverket i uppdrag att utreda en sådan. Det är faktiskt konstigt att det inte redan finns. I motsats till en vanlig föreställning är det nämligen stor skillnad på olika universitet och högskolor i Sverige. Till och med mer så än i många andra europeiska länder.

Förklaring är den gamla vanliga. När mer än en handfull riksdagsledamöter är skeptiska till och med till att ge grundskoleelever ordentliga betyg, ja då är det inte så konstigt att ett betygssystem för högskolor och universitet fått vänta.
Men liksom betygssystemet behövs för att ställa krav på och uppmuntra i synnerhet de elever som inte har bildningsidealen med sig hemifrån, så behöver vi ett universitetsrankingssystem för att hjälpa blivande studenter från ickeakademiska hem, vars föräldrar inte alltid vet vilka lärosäten som är bättre.

Ett rankningssystem skapar dessutom välbehövlig konkurrens mellan lärosätena. En toppnotering skulle såklart betyda fler studenter, och därmed mer pengar. Och då blir det ju till att man anstränger sig för att utbildningen är så bra som möjligt.

Frågan nu är bara hur ett sådant rankningssystem skall utformas. Det finns en olycklig tendens i Sverige att betrakta universitetet som en fortsättning på gymnasiet, en i allt väsentligt arbetsförberedande utbildning. Och högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg har mycket riktigt talat om jobbutsikterna och löneläget efter utbildningen som tänkbara måttstockar.
Relevanta aspekter naturligtvis, men i centrum måste ändå utbildningskvalitén och forskningen stå. Åtminstone om de svenska toppuniversiteten skall kunna mäta sig med de främsta i utlandet.