Ge upp kravet på att montera ned EU:s jordbruksstöd. Uppmaningen riktas till regeringen och lantbruksminister Eskil Erlandsson i en debattartikel i Dagens Nyheter av fem Socialdemokrater i Europaparlamentet och i riksdagen, däribland Marita Ulvskog, tidigare partisekreterare.
Det är en osedvanligt dålig idé. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson har dock stått emot dessa strömningar tidigare, och statsminister Fredrik Reinfeldt visade i sitt tal i måndags att regeringen inte umgås med några planer på att ändra den svenska linjen.
Traditionellt har Sverige när det gäller jordbruksstödet haft sällskap av Danmark, Storbritannien, Nederländerna och Malta.
Dessa länder har dock nu övergett sin rigida kritik till förmån för en mer pragmatisk linje. Påverka det som påverkas kan är den bakomliggande tanken, även hos Socialdemokraterna.
Vad är det då de vill åstadkomma genom att lägga ned den svenska kritiken mot vad som mycket väl kan vara en av tidernas mest skadliga subventioner?
Först av allt vill de att stöden ska användas till att förbättra klimatet och miljön, så kallade "kollektiva nyttigheter". Det låter ju fint och snudd på förnuftigt ända tills man betänker vad priset för dessa förbättringar är. Konsekvensen av EU:s jordbrukssubventioner är nämligen att det framställs livsmedel som inte kan säljas inom EU och mycket mer än vad som går att exportera till rimliga priser.
Jordbruket har en stor påverkan på miljön. Det är helt acceptabelt eftersom vi behöver ett effektivt jordbruk. Inte mer med det.
Men att producera mat och grödor typ tobak som sedan inte kommer någon till nytta innebär en stor och onödig påfrestning på miljön. Den vägs inte upp av att jordbruksstödet styrs om till något mer klimatsmarta åtgärder.
Socialdemokraterna vill dessutom arbeta för att jordbruksstödet ska bidra till europeisk konkurrenskraft och tillväxt. Mer konkret hur Europas jordbruk ska bli konkurrenskraftigt när det är kraftigt beroende av bidrag framgår av naturliga skäl inte av artikeln.
Det tredje målet bör enligt Ulvskog med flera vara att jordbrukspolitiken ska vara "fullt förenlig med utvecklingspolitiken". Det är den inte i dag när EU med subventionerad export slår ut bönder i fattiga länder. Desto större anledning att hålla fast vid den svenska kritiken.
Den fjärde punkten i Socialdemokraternas föreslagna politik är förmodligen anledningen till att de tre tidigare krystats fram. Kräv en mer rättvis fördelning av stödet - det vill säga mer pengar till svenska bönder.
Så länge som stödet finns kvar är det väl en trevlig tanke.
Det är dock det tänkandet i alldeles för många länder som gör att jordbruksstödet är så svårt att avveckla.
Ingen tjänar på att Sverige sällar sig till den skaran.