Bilder och byggnader lämnar mänskligheten ingen ro.
Ögonen registrerar färger och former. Sedan fyller våra erfarenheter detta med en innebörd det kan ta evigheter att redogöra för.
Men ibland går det väldigt snabbt, som nu när religiöst extrema rebeller förstört helgongravar i den sägenomspunna staden Timbuktu. Rebellerna ogillar den kult av fromma föregångsgestalter som sedan länge är en viktig del av shiaislam och folklig islam i Nordafrika.
Det är inte helt klart vad syftet med förstörelsen är. Rebellernas bakgrund ger anledning tro att det kan handla om utpressning:
"Se vad vi kan göra, med Malis berömda helgedomar, ett världsarv, om inte våra ekonomiska och politiska krav tillgodoses".
Tanken går till talibanernas sprängning i mars 2001 av tusenåriga buddastatyer i Bamiyan i Afghanistan och det som hände 1992 i den uråldriga indiska staden Ayodhya, där en hinduisk mobb rev en moské som muslimska erövrare påstods ha uppfört på ruinerna av en hinduisk helgedom.
I det första fallet handlar det om religiös nitälskan, av det slag som inom judendom, islam och kristendom periodvis lett till förakt för, ja utplåning av sitt eget och andras kulturarv.
För hinduismen är ju tvärtom avbildningen av det gudomliga ett bärande element. Men när politiken, maktkampen tar över kan resultatet bli detsamma.
Att bevara ett arv från tidigare kulturer var inte aktuellt när israeliterna tog över det heliga landet, men varken de eller senare herrar var så effektiva som vi är i dag. Vi har i alla fall en känsla av vad som gått förlorat.
Profeten Muhammed gjorde rent hus med avgudabilderna, men islam som makthavare har överlag varit accepterande till andra kulturer, och islams och andras bilder och byggnader har förmått hävda sig mot extremister som inte kan tänka sig annan inredning än svenska bostadsannonsers "ljust och fräscht".
Vilket var idealet för den del av den protestantiska reformationen som kalkade över katolska helgonbilder.
Bildstormarna, ikonoklasterna, var en reaktion, på 700- och 800-talet, i Bysans mot den roll bilden fått i religionen. Konstnärer stympades och bländades.
Illa nog har det gått för upphovsmännen till bildstormar nära oss, orsakade av rondellhundar och danska Muhammedteckningar. Att här avbildades något som ingen vet hur det ser ut lugnade inte de kränkta.
Och så lär det förbli. Bilder och byggnader förblir kontroversiella.
Kanske var det bråk redan när våra konstnärligt begåvade förfäder avbildade visenter, mammutar och annat i franska, spanska, sahariska och australiska grottor för tusentals år sedan.