Ibland tycks tiden ha stått stilla. Så här skrev jag 2005 i en ledartext: ”Med jämna mellanrum påminns vi genom höjda oljepriser om vårt samhälles sårbarhet och just nu mycket drastiskt genom Rikstrafikens aviserade biljett- och fraktprishöjning på våra färjeförbindelser, där orsaken sägs vara just kraftigt höjda bränslepriser.” Det har gått sju år, men texten är högaktuell.
Vidare från 2005: ”Sjöfartsnäringen är traditionellt mycket konservativ och vad jag förstår finns det i dagsläget inga alternativa bränslen för fartygstrafik. Eftersom detta är ett globalt problem kan vi naturligtvis inte själva lösa det vare sig på Gotland eller i Sverige. Däremot måste riksdag och regering utnyttja de möjligheter som finns att aktualisera frågan i olika internationella organ.”
Det har känts hoppfullt under många år, när Destination Gotland på sina Öppet forum redovisat framtidsvisioner med gasdrivna fartyg. Men så på årets Forum var allt tillbaka i ruta ett. För dagen efter mötet kunde vi i GT läsa att Gotlandsbolagets ordförande Jan-Erik Nilsson bland annat uttalade: ”Vi sitter fast i gammal teknik, det finns en tröghet i all motorteknologi i världen.” Oljebranschen är stark och alternativen har inte direkt uppmuntrats av vare sig tekniker eller politiker. Nu får vi alla betala priset!
Vart tog prisfrågan vägen i färjeupproret? Det var ju den frågan som upproret och sommarens demonstration uppstod kring. Och vart tog alla frågor om alternativa godslösningar vägen i debatten?
Att ha idéer om den framtida färjetrafiken är känsligt och framförallt om de på minsta sätt avviker från den som det sägs ”gemensamma ståndpunkten på Gotland”. Ibland framstår det som man satsat allt på ett kort, enkelt uttryckt 28 knop!
Trots att det är långt kvar till sommaren är debatten redan i gång om det årliga landshövdingepartyt. Anledningen är den motion från Johan Malmros (FP), som behandlades vid senaste regionfullmäktige.
Jag har under många år kritiserat festen och det kommer jag fortsätta med. Trots att många deltagare påstår att kritikerna mest består av avundsjuka icke bjudna personer. Kanske gäller en del, men definitivt inte mig. Orsak:
Partyt har arrangerats under ett tjugotal år och från arrangörshåll förklaras att avsikten är att ”inflytelserika” sommargotlänningar ska få mingla med ”inflytelserika” gotlänningar och för Gotland viktiga frågor ska dryftas. Eftersom färjefrågan utnämnts till den i särklass viktigaste frågan för Gotlands utveckling borde den rimligen hamnat högst på dagordningen under alla år. Om dessa ”inflytelserika” sommargottlänningar verkligen velat utnyttja sina möjligheter till påverkan i Stockholm borde detta resulterat i lägre biljett- och fraktpriser för länge sedan, men inget har hänt!
Svenskarnas skuldsättning är rekordhög och hushållens skulder utgör 170 procent av den disponibla inkomsten. Ledarskribenten Bo Petterssons i tidningen Sörmlandsbygden belyser kärnfullt problematiken:
”Med ett amorteringstvång skulle det bli uppenbart för alla att lånade pengar faktiskt är lånade.”