Att de rödgröna partierna redan anser sig ha vunnit valet i höst blev åter tydligt under 1 maj-firandet. Det är dock en uppfattning lika verklighetsfrånvänd som de röda fanor som de sista tappra själarna som ännu sörjer Sovjetunionens fall ivrigt viftar med. Oppositionen kan se fram emot ett bistert uppvaknande.
När det väl blev 1 maj hade till slut även Socialdemokraterna presterat en budget. Det var nu inte budget som på något sätt gjorde det tydligt vilken politik partiet vill för om de skulle råka vinna valet i höst, tvärtom var den framtagen specifikt för att hålla osäkerheten på topp. Höjningen av a-kassan och sjukförsäkringen fanns exempelvis inte med trots att de är hörnpelare i partiets politik.
Partiledare Stefan Löfven och ekonomisk politiska talespersonen Magdalena Andersson vidhöll dock att väljarna kan lita på att Socialdemokraterna värnar a-kassan. Rent praktiskt betyder det helt enkelt att partiet aldrig fick ihop sin budget och helt enkelt lyfte ut ett par kostnadsposter ur den och vips – en balanserad budget.
Det bör oroa de flesta väljare. Socialdemokraternas budget innehåller redan skattehöjningar på 32 miljarder kronor. Med avskaffandet av den nedsatta arbetsgivaravgiften för unga och en dubblering av restaurangmomsen lär ungdomsarbetslösheten skjuta i höjden vilket kommer att medföra stora offentliga kostnader.
Dessutom ska ofinansierade höjningar av a-kassan och sjukförsäkringen göras för åtskilliga miljarder kronor. Och om S har erkänt att det är så, vad finns det för anledning att tro att det ska stanna där? Uppenbarligen är de väldigt intresserade av regeringsmakten och den är beroende av Vänsterpartiets framgångar som historiskt sett har varit väldigt dyrköpta för S. Och V har inte ändrat sig. Partiet lovar fortfarande allt åt alla utan att bekymra sig över världsliga ting som finansiering. V:s ekonomiskpolitiska talesperson Ulla Andersson är också en av få som får Magdalena Andersson att framstå som lämplig för finansministerposten.
I Dagens industri (26/4) berättade hon hur partiet ska lösa bostadsbristen. Genom att avskaffa ett avdrag för visst byggande ska staten få in 900 miljoner kronor som sedan ska komma alla kommuner till del. Men Sverige har 290 kommuner. Det ger i snitt 3,1 miljoner per kommun. En genomsnittlig kvadratmeter kostar 20 000 kronor att bygga vilket ger 155 kvadratmeter ny bostad per kommun – det vill säga en två och en trea. Det är minst sagt tveksamt om det räcker hela vägen.
Eftersom Socialdemokraterna verkar ha svurit sig fritt från en ansvarsfull hantering av statens finanser går det dock inte att utesluta att det till slut skjuts till pengar som gör att det går att bygga åtminstone en handfull bostäder i varje kommun. Dessutom kommer det att krävas förhandlingar med V och MP, båda partier som har som grundläggande förhoppning att om staten bara gör av med tillräckligt mycket pengar så löser sig allt.
Opinionen kommer att svänga inför valet, och det kommer till stor del att bero på oppositionspartiernas oförmåga.