Det finns två vägar att gå när man blir litet äldre. Antingen blir man mer beroende av televisionen eller också minskar man sitt tv-tittande till ett minimum. Blir man beroende så riskerar man sin mentala hälsa.
Härom kvällen ägnade jag en halv timme åt ett nytt tv-program "Nyhetsbyrån" i tron att det på något sätt skulle fördjupa mina kunskaper om till exempel oroshärdar, klimatologiska rön, politiska beslut och så vidare.
Men jag förstod omgående att jag var fel ute. En självupptaget babblande panel var det som bjöds, allt annat än granskande och grävande.
Det var med andra ord ytterligare ett program som kan klassas lätt underhållning med målsättningen att locka till "några garv", som programledaren Sara Wennerblom Aren uttryckte saken. Men jag förmodar, att det är som ungsorken uttrycker det när jag klagar: Farsan, du är inte målgruppen, du får inte bli en bitterfarsa.
Jag misstänker att nyhetsbyrån söker en yngre publik som har lättare att ta livet med en klackspark än en gammal trägen Rapport och Aktuellt-tittande publik ovan vid blogg- och twitter.
Vår tids tjusiga kändisar
Den fråga som inställer sig är om man kan driva fram önskade förändringar genom att provocera. En gång trodde jag nog det. Idag tycker jag nog mest att det bara är barnsligt. Ett exempel hämtar jag från "Nyhetsbyrån".
Maria Sveland, hon med Bitterfittan, ni vet, en av vår tids tjusiga kändisar, som trots detta är både bitter och "fitta". Hur man nu får ihop dessa roller. Anblicken av henne halvliggande i TV-soffan gav under inga omständigheter intrycket att hon skulle vara bitter. Bara en image skulle nog sonen säga. Nåväl, så kan det vara, men det var inte om detta jag ville orda, utan om hennes nonchalant utkastade påstående om att "araberna är vår tids judar".
Slagkraftigt, möjligen korrekt i vissa kretsar, men utan saklig grund. Och knappast analyserat av henne själv, bara omformulerat utifrån Wikileaks Julian Assanges formulering: "Guantanamo är det nya Auschwitz."
Idealet för den nya tidens tänkare är av allt att döma den nya blogg- och twittervärlden, med formuleringar som ett slags politiskt pratspråk, där det viktiga är en förolämpning med tillhörande garv. Oneliners står högt på dagordningen.
Kanske är en fritt omformulerad tanke från Esaias Tegnér är på plats. Det enkelt sagda är det ofta alltför enkelt tänkta.