Regeringen har beslutat att skolk ska skrivas in i gymnasiebetygen, trots att både expertis och berörda enhälligt menar att det inte löser några av de problem vi behöver lösa, utan snarare driver utvecklingen åt fel håll.
Om Skolverket, Skolinspektionen, elevernas och lärarnas organisationer samt barnombudsmannen är överens kring något som gäller skolan så är det ett tydligt besked, och det är just det som är fallet i frågan om skolk bör skrivas in i betyget. Att låta bli att skriva in kostar inte heller pengar, och det kräver inte att resurser tas från något annat i statsbudgeten.
Björklund struntar i forskare
Det är helt enkelt ganska självklart att ansvariga politiker bör lyssna. Ändå gör utbildningsminister Jan Björklund (FP) inte det. Återigen, som så många gånger tidigare, struntar han blankt i vad pedagogiska forskare, de som arbetar och studerar i skolan och experter som jobbar med frågorna anser, med någon slags "sunt förnuft" som argument.
Självklart är det viktigt, att det inte är särintressen eller experter som styr vår politik. Visst måste det vara politiker som gör prioriteringar och väger olika intressen mot varandra, men det Björklund gör är snarare ren populism. "Elever kan inte komma och gå som de vill", eller "det är viktigt med ordning och reda i skolan", säger han.
Skolkbetyg undergräver
Visst! Vem skulle inte hålla med!? Men faktum är att ingen tjänar på att skolk skrivs in i betygen. De som skolkar mest är ofta också de som har det svårast.
De som har problem hemma, är utsatta för mobbing, har psykiska besvär eller missbrukar är kraftigt överrepresenterade. Att låta deras skolk framgå av betygen hjälper inte det minsta mot orsakerna till problemen. Barnombudsmannen menar dessutom att det redan idag finns en skyldighet att dokumentera frånvaro, att även notera saken i betyget är inte bara onödigt, utan riskerar dessutom att undergräva utsatta elevers självkänsla och framtida möjligheter än mer. Att ha tidigare betyg, fler betygssteg, att förbjuda vissa klädesplagg och mobiltelefoner, införa så kallade "elitskolor" och ett ökande fokus på ytliga sakkunskaper, är några exempel på Björklunds åsikter och föreslagna reformer som bedömts som verkningslösa eller kontraproduktiva.
Farlig politisk kultur
Forskare, myndigheter, berörda medborgare och personal i den offentliga sektorn behöver få vara med i processerna och bidra med sin erfarenhet om vi ska få ett så väl fungerande samhälle som möjligt. Björklunds ovilja att lyssna, och flummigt avfärdande av vetenskap och erfarenhet till förmån för populism bidrar till utvecklingen av en ny sorts djupt olycklig och rentav farlig politisk kultur. En kultur där intuitiva förslag drivs igenom i strid mot bättre vetande.
Han håller inte bara på allvar på att införa den flumskola som han så länge lyckats skrämma väljare med, utan också något än värre - han fördummar politiken. Björklund avfärdar saklig kritik från tunga remissinstanser i skolkfrågan med "det är inte konstigt att vi har problem i svensk skola med den attityden". Om det är någons attityd som gör att vi får problem i svensk skola så är det snarast Björklunds egen.